Dags igen

Igår blev inte den dag jag hade tänkt mig.

Vi har märkt att Felix lyft sitt bakben några gånger, som om han hade ont. Vi har bara sett det tre gånger, men det är två gånger för mycket. Jag var direkt rädd att han fått patellaluxation han också, precis som Iggy. Det var nämligen så Iggy gjorde när han fick patellaluxation. Så i mitt huvud skulle det bli operation, inte mer än ett år gammal, och med en lång rehabilitering.

Vi bestämde oss för att boka tid hos veterinären och underligt nog hade de en tid samma dag. Inte så vanligt. Så jag och Felix fick ge oss iväg till veterinären. Jag med hjärtat i halsgropen, eftersom jag var så orolig för patellaluxationen.

Vi kom in till veterinären, som var väldigt dåligt på svenska så vi pratade engelska. Enligt veterinären var det inte patellaluxation (suck av lättnad), knät kändes stabilt. Efter en massa tryckande och dragande kom han däremot fram till att ett korsband var skadat och att vi skulle ge Felix antiinflammatorisk medicin i fyra veckor. Plus försöka hålla honom så stilla så möjligt. Hur nu det ska gå till. Veterinären förstod att det inte var så lätt. Snäll motion går bra men högintensiv gör det inte. Vi får försöka stoppa zoomies och inte busa för hårt. Plus bära honom upp för trapporna (vi har två våningar i vårt hus), men det var OK att gå nerför.

Gör vi allt det här så ska det förhoppningsvis läkas. Under tiden får vi också hålla koll på att han verkligen blir bättre. Och se till att han inte hoppar och studsar för mycket, vilket är lättare sagt än gjort. Underhålla honom med träning där han inte behöver röra sig för mycket.

Kanske tugga ben?

Håll en tumme för att korsbandet läker bra och att vi inte behöver åka tillbaka till veterinären! Jag tycker inte om att åka till veterinären.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *