Hemma i våran skog

Nu har vi kommit hem till vår egen skog igen. Inte i Dalsland. Och även om Dalsland var fint så är hemma bäst, det är bara så det är. Igår tog hundarna och jag oss runt en av våra vanliga snurror i ett av våra naturreservat.

Även om jag inte gillar att säga det börjar det bli höstlikt. Och egentligen har jag kanske inte så mycket emot att säga det eftersom hösten faktiskt är min favoritårstid av alla. Men det är väl det där att erkänna brytningen sommar till höst. Eftersom efter hösten kommer den brytning jag gillar minst. Höst till vinter. Och vinter är definitivt den årstid jag gillar minst.

Igår när vi promenerade blev vi störda några gånger av skolungdomar som var ute och orienterade. Normalt brukar jag tycka det är lite jobbigt om det kommer flera möten eftersom jag vill hålla hundarna nära då. Och hålla linorna i handen. Därför har jag alltid ordentlig koll framåt när vi går. Vad jag kunde konstatera igår är att skolungdomar är inga större problem på den här fronten. De hörs på långt avstånd så när de väl kom fram till oss så var hundarna säkrade i mina händer. Inga nyheter där således. Inte ens när de springer runt i skogen kan de vara tysta. De ropar och pratar med varandra hela tiden. I hög volym. Bra för oss såklart.

Summa summarum, skönt att vara hemma i egen skog. Även här många backar och ett par av dem ganska branta, men jag kan gå upp för alla, jag behöver inte klättra.