En liten tjuv

Felix är en rolig hund. Han är glad, han är snäll mot människor och han kan få fart ordentligt på Ville i bus. Men han har en lite småaktig sida också. Han unnar inte alltid Ville godsaker. Eller leksaker. Eller ben.

Vi har några fotbollar i trädgården som vi brukar leka med. De är ”poffade” som vi säger. Det vill säger det är hål på dem och de fungerar inte så bra som fotbollar kanske, men de går bra att sparka eller slänga iväg och springa efter. Häromdagen försökte Felix få in två bollar i munnen. Han skulle ha båda så inte Ville fick någon. Det lyckades dock inte. Hans mun var för liten.

Ibland gömmer vi ben för hundarna och så får de leta upp varsitt. Vid ett tillfälle kom Felix rusandes med båda benen. Han hade hunnit hitta båda benen innan Ville hittat något. Han fick inte behålla båda.

Idag gav jag dem varsitt ben igen. Iggy är alltid supersnabb och tar sitt ben och springer iväg. Ville är lite långsammare. Han vill lukta lite på benet innan han är säker på att han vill tugga på det. Den här gången tog Iggy sitt ben i munnen, susade förbi Ville och snodde hans också. Ville hann knappt fatta vad som hände.

Kolla vad nöjd han ser ut dem lille tjuven. Och hur snopen Ville ser ut där bakom. Det är väl som min mamma brukade säga. ”Det gäller att vara om sig och kring sig om man vill ha nåt på sig och i sig”.

Felix fick inte behålla båda benen den här gången heller.

Ibland tror jag det finns likheter mellan att ha hund och ha småbarn.