Det är fortfarande hund som gäller nästan hela tiden. Men vi har ett nytt schema nu som gör att jag får lite fritid, något som gör att jag känner mig bättre. Vi jobbar på med rumsrenhet och även om vi har olyckor inomhus så blir de färre. Han går ut själv när vi säger till honom att vi ska gå ut och kissa, men han visar inte så mycket själv när han behöver göra det.
Det hade varit enklare för oss alla om det inte var vinter. Du får klä på dig ordentliga skor och vinterjacka för varje utebesök. Ibland händer det direkt, men ofta ska han gå runt och kolla på det ena och det andra innan han kommer på att han kanske ska uträtta sitt ärende.
Det är lite roligt med valpar, de kan inte kissa och baja var som helst. De vill gå på samma ställe. Så det innebär att när valpen är ute på promenad så kan det mycket väl hända att de inte gör ifrån sig på hela rundan, men rusar upp till rätt ställe när du kommer hem och gör ifrån sig.
I måndags var Felix och fick sin tolvveckorsspruta. Det visade sig att han väger dubbelt så mycket som när han kom till oss. Fem kilo istället för 2,5. Något som helt klart märks när vi lyfter honom. Han märkte inte något av sprutan eftersom han fick godis samtidigt. Han är så mattokig så det kan hända nästan vad som helst när han äter utan att han lägger märke till det. Veterinären frågade hur det var och jag svarade jättejobbigt. ”Ja”, sa hon och skrattade, ”de brukar säga det”.
Idag var jag och Felix ute och gick en promenad på egen hand. Det visade sig att han var inte alls lika mycket i farten när inte Ville var med. Så han gick mest nära mig. Men han travade på.
Det regnade på oss också. Underkylt regn. Så vi blev blöta, men snön fick skare och bilen fick stenhård is på rutorna. När vi kom hem så upptäckte Felix den där skaren och tyckte att det var roligt att slå på den med tassen.
Vi har också bokat in oss på en valpkurs. Så den 24 februari börjar det hårda livet för Felix.
