Det är verkligen fullt upp med en valp i huset. Faktum är att det ibland känns som om jag tagit mig vatten över huvudet. Eftersom maken jobbar är det jag som tar huvuddelen av jobbet med valpen och det tar på mig. Hinner inte någonting annat. Jobbar hårt med rumsrenheten, men det tar tid. Felix är smart på flera sätt och är väldigt kelig och söt, men han lär sig inte det här med rumsrenhet lika snabbt som våra tidigare valpar.
Det gick så lätt med dem, så vi var inställda på att det skulle vara lika lätt med Felix. Men han fattar inte alls lika fort när det gäller den saken. Vilket innebär att du liksom inte får en lugn stund. En valp som är 12 veckor kan inte förväntas vara rumsren på riktigt, men våra tidigare valpar fattade snabbt att det är där ute som saker ska göras och visade att de behövde gå ut. Om vi missade det så gjorde även de inne. Valpar i den åldern har inte förmågan att hålla sig någon längre stund.
Felix har däremot inte kommit dit att han visar att han behöver gå ut. Han bara gör fortfarande. VIlket innebär att du hela tiden får hålla koll. Ta ut honom när han har ätit, sovit, lekt etc. Och också hålla koll på om han verkar gå runt och lukta på ett sätt som gör att du kan misstänka att det är något på gång. Längtar väldigt mycket till den dag han börjar fatta att han ska säga till. Väldigt mycket. När han väl kommer så långt kan jag ägna mig åt något annat än att bara hålla koll på hund hela tiden.
Ville är däremot ganska förtjust i valpen. Han kan tycka att den är jobbig ibland, men leker gärna. Och Felix gör ofa allt för att visa hur rolig han är.
Häromdagen hade Felix ett väldigt fint tuggben tyckte han själv. Ville låg och vilade på golvet. Felix tog det där benet i munnen och gick runt, runt Ville och lockade honom med benet. Det såg ganska roligt ut och kunde mycket väl fungerat, men Ville var inte riktigt intresserad just den gången.
Annars är det ofta så med hundar att de blir sugna på det som den andre har. För ett tag sedan hade Ville ett stort ben och Felix ett litet. Båda var väldigt avundsjuka på varandra. Det slutade med att de bytte. Vilket såg ganska roligt ut.
Förhoppningsvis överlever jag den här valpperioden och vi får så småningom en hund som är rumsren. Bara att stå ut. Kan väl förstå honom också emellanåt. Hur kul kan det vara att bli väckt mitt i natten och lyft från sin varma sköna säng och plötsligt befinna sig utomhus i minusgrader. Inte lika lätt att bli rumsren när det är kallt som när det är sommar och dörren kan stå öppen.
