En ny familjemedlem

Det här är Felix. Han flyttade hem till oss i lördags. Han är 8 veckor gammal och är en Kooikerhondje. Är i samma storleksklass som Iggy var. Nu är han här hos oss för att stanna. Han har acklimatiserat sig fantastiskt fort. Förunderligt det där hur hundar kan leva så i nuet. Fram till lördag lunch bodde han med mamma och fyra syskon och några hundar till. Sedan åkte han bil i några timmar, vilket gick riktigt bra förresten, lite senare är han med två nya människor och en jättelik hund i ett alldeles nytt hus. Och plötsligt så är han liksom bara hemma här. Lite ledsen första natten, och förmodligen några nätter till, men inte jätteledsen heller. Lite pip, varvid jag klappar honom lite och då somnar han om. 

Han gillar sin mat. Och då menar jag GILLAR. När du är i köket och gör något så tror han varje gång att du fixar mat till honom. Maken tömde diskmaskinen och det är nog ett ljud han kände igen från uppfödaren för han susade dit och trodde att det också betydde mat.

Med valpar är det som så att de sover mycket. När de inte sover så är det fullt ös. Verkligen fullt ös. Då ska det göras något hela tiden. Tills de stupar nästa gång och ska sova.

Ben är också gott, här har han ett ben som har tagit våra vuxna hundar fem-tio minuter att käka upp. För Felix räcker det förmodligen ett par dagar. Han tycker dock att det är riktigt gott. Och spännande.

Leksaker är toppen. De ska dras i, jagas, bitas i och emellanåt helt enkelt mördas. Här krävs det assistans. Kanske inte i själva mördandet, men i dragandet och jagandet.

Direkt han kom hit började vi jobba med rumsrenheten. Det innebär att bära ut Felix så fort han har ätit, lekt eller sovit. Och någon extra gång på natten. Idag visade han faktiskt två gånger att han behövde gå ut. Det innebär inte att han är rumsren, det kommer att ta några veckor att nå dit, men det visar att han redan börjar förstå att det är utomhus man ska göra sin behov. 

Just nu har det emellertid varit väldigt korta turer ut för det har varit lite för kallt för en valp att vara utomhus någon längre stund. Men valpar är bra på att vara snabba på att uträtta sina behov så det har fungerat bra. 

Det kommer nog att ta ett litet tag innan Ville tycker att den där lille skiten är något att ha. Men vi hoppas och tror att när Felix är lite större så ska de ha kul ihop. Än så länge är Felix så liten att Ville tycker att han är mest jobbig. Felix däremot tycker att Ville är ganska spännande. Om än läskigt stor.

Även när bara haft Ville har jag fortsatt att prata om hundarna och sagt att jag går ut med hundarna. Jag är inte knäpp, jag vet att vi bara haft en, men i mitt huvud och i mitt  hjärta har jag fortfarande haft två.

Felix är inte någon ersättare för Iggy, jag tror aldrig att det hålet i hjärtat kommer att fyllas. Felix har sin alldeles egna plats. Om ett tag kommer jag att kunna säga, på riktigt, att jag går ut med hundarna igen. Och alla kommer att se att jag går där med två hundar. Fast vad de inte vet är att jag egentligen kommer att gå med tre. Det finns plats för många hundar i hjärtat, även om det blir hål när en som är extra älskad försvinner.

Ser ni förresten att han har ett hjärta i pannan? Kanske växer det igen, men just nu har han det. Lite lustigt för dagen innan vi åkte iväg för att hämta honom råkade jag på Aloka the peace dog som är en hund som följer med ett gäng munkar från Indien som går en vandring för fred genom USA. Varför är det intressant? Jo för Aloka har ett liknande hjärta i pannan som Felix. Och de säger att det är ett ”Heart of Peace”, ett fredshjärta. Lite lustigt sammanträffande, inte sant?