Jag gillar ketchup. Framförallt på pasta. Inte så att jag är en barbar som häller ketchup på all pasta, men på vissa sorter. T.ex. när jag äter fancy mat som makaroner och ”kött”bullar. Eller ibland när det serveras bolognese. Antingen parmesanost eller ketchup. Och om jag äter korv med bröd. Då ska det också vara ketchup. Och stark senap.
Som det är håller jag på att dra ner på socker i det mesta. De gånger jag bakar kaka så minst halverar jag sockret i förhållande till receptet. Och ibland skippar jag sockret helt och hållet, om det finns någon söt frukt i till exempel. Och så även med ketchup. För ganska länge sedan började vi köpa Felix osötade ketchup. Och med osötad menas verkligen osötad, den har varken socker eller sötningsmedel. Tomaterna får räcka som sötma. Först var den kanske lite skarp, men sedan dess har vi vant oss och nu tycker jag att den är god.
För några veckor sedan var maken ute på vift i naturen och de skulle äta korv med bröd och han köpte då en liten flaska ketchup för att den var enkel att ta med sig. Och då blev det vanlig sötad ketchup. Heinz var det.
Idag åt vi överbliven pasta från igår och jag tänkte att jag skulle ha lite ketchup på den. När jag kikade i kylskåpet så stod den där Heinzflaskan där och det var inte så mycket kvar i den så jag tänkte att jag tar av den så tar den slut. Och gjorde så. Då visade det sig verkligen att vanor kan ändras, men att den ändrade vanan blir lika stark som den gamla. För min pasta smakade hur äckligt som helst. Den var jättesöt, kändes som att jag slängt ett par matskedar socker i min mat. Jag åt upp maten, kan inte bara kasta den så där. Samtidigt så blev jag helt övertygad om att här är det osötad ketchup som gäller framöver som gäller i min mat.
Det är min vana nu för tiden.
Lämna ett svar