Att snart se bättre ut och så valp så klart

Alltså jag kommer inte att bli tjusigare, men jag kommer snart att kunna se bra igen. Jag har haft problem med att se vettigt sedan jag gjorde min starroperation. Glasögonen är helt enkelt fel. Med vänsterögat så ser jag OK, men högerögat är helt åt helsike. Ögonen blir väldigt ansträngda och när jag jobbat ett tag (vilket i huvudsak innebär att sitta framför datorn) så är jag jättetrött i ögonen och har emellanåt huvudvärk. Ibland rinner ögonen också. 

Åtta veckor skulle jag vänta efter operation innan jag gick och beställde nya glasögon. Och nu har de åtta veckorna gått och jag gick till optikern. Det visade sig att det var inte så konstigt att jag sett dåligt. Mitt högra öga hade ändrat sig en hel dioptri. Från -2,75 till – 1,50. Vilket, för den som läser och inte har glasögon, är ganska mycket. Så linsen på mitt högra glas var alldeles för stark och det har naturligtvis varit jättejobbigt för ögat. Men om ca två veckor får jag nya glasögon. Gissa om jag längtar. Snart ska jag kunna använda glasögon som verkligen gör att jag ser bättre. 

Och valpen? Jo, det går bra. Att vara valpägare och att jobba samtidigt (även om du jobbar hemma) gör att du inte har en ledig stund. Även om vi turas om att ta hand om Ville. Det är så mycket som ska hanteras i början också. Den här först veckan får han helt enkelt lära sig var han bor och liksom känna sig hemma. Sedan får vi väl ut på vift och socialisera både här och där. Gäller att kolla vad som är lite läskigt. Asfalt var lite mysko att gå på. Inget val där, det kommer han att lära sig. Brevlådan smäller och är lite farlig så nu öppnar vi och stänger den varje gång vi går förbi. Grannarna lägger nytt tak och bullrar, lite läskigt, gäller att var i trädgården när de håller på så att vi blir vana. Och så vidare. Han har fått klor klippta, testat borsten, torkats med handduk (vilket var skitkul) och till och med borstat tänderna. Mycket små saker som ska göras. Ett par nätter i rad nu har han dessutom varit så duktig att han sagt till att han behövde ut och kissa. Annars brukar maken gå ett varv vid tretiden, men de här gångerna blev Ville kissnödig lite tidigare och sa faktiskt till. Hade det varit varmare ute så att dörren kunde stå öppen tror jag faktiskt att han hade gått ut själv. Men dit är det ett tag till.

Vi har varit och kollat in trädgården flera gånger.

Matte är uppenbarligen inte alltid så duktig med att plocka bort gamla krukor.

Eller rensa bort grenar.

Blir en del inkallning tränat i trädgården eftersom Ville gillar att käka harpluttar.

Och fågelfrö.

Nästan allt är roligt när han är  i det läget.

Och sedan blir han trött igen på ett nafs.

Iggy är fortfarande inte helt övertygad, skitungen är ganska jobbig. Dessutom så finns det löptikar utomhus och det är egentligen det enda som är riktigt viktigt i hans liv just nu. Vi får hoppas att han vänjer sig. Jag hoppas SÅ att de ska bli kompisar. Iggy behöver en kompis. Å andra sidan så finns det något att hålla koll på vilket gör att han behöver vara lite på sin vakt hela tiden. Och den som är lite på sin vakt är i alla fall inte likgiltig, vilket Iggy varit sedan Gandalf gick bort.

Och förresten, det blir nog Ville.