Idag fick vi hem Gandalfs aska. Maken mailade mig och jag bröt fullkomligt ihop och fick åka hem från jobbet. Tog Iggy och gick en promenad. När det blir jobbigt så vill jag ut och gå eller bada i mitt badkar. Nu blev det en promenad. Vem vet, det kanske blir badkar också.
Hösten är vacker, färgerna slår emot oss när vi går. Läste någonstans att våra klimatförändringar kan leda till att vi inte får de vackra färgerna på höstlöven. Hoppas verkligen att det inte stämmer.
Men än så länge går vi bland höstlöv i skarpa färger. Och gråter lite grand emellanåt.
Klem til deg i dag!
Tack!
Det är så svårt att veta vad man skall skriva, man vill visa omtanke men inte såra och inget man skriver kan ju egentligen göra det bra igen. Jag har gråtit varje gång jag läst dina inlägg om saknaden efter Gandalf, fina Gandalf som jag förvisso aldrig träffat men som verkade vara en så klok och trevlig hund. Gråtit för att han är borta, att Iggy är själv och för saknaden som ni har, som måste vara fruktansvärd. Och så gråtit för att jag, om ett par år, kommer stå i samma situation med vår lilla hund. Jag har inga barn, det kanske är annorlunda om man har det, men den kärleken jag känner till vår lilla trasselsudd är så enorm att jag inte kan förstå hur det kan vara möjligt att leva i en värld utan henne.
Skickar en enorm kram till er alla tre, så varm, lång och stark som det går att uthärda.
Tack ska du ha. Vi har inte heller några barn, men jag vet inte om det skulle göra någon skillnad. Den hund du har är ju en familjemedlem precis som alla andra. Och sorgen är en del av livet, vi kommer att komma över det, jag vet ju det, men det gör det inte lättare just nu. Jag är glad att du skrev ändå. Även om jag gråter. Det är OK att gråta.