Det där ruskvädret som började i slutet av förra veckan höll i till söndag morgon. Sedan har det varken regnat eller blåst. Härligt. Det har inte varit jättekul att gå ut med hundarna, både de och jag har haft regnkappa på sig. Men på söndagen började det bli skönt igen. Jag tog bilen och åkt till närmsta skogen. Dit vi egentligen brukar gå, men dit inte Gandalf riktigt orkar gå längre. Där tog vi oss en tur i Gandalffart och sedan satt vi och njöt lite. Det är också Gandalfaktigt. Att sitta på en bänk och bara njuta av vacker natur. Gandalf njuter av att ligga och kolla om det kommer någon som han kan titta på.
Grinden jag byggde i veckan kom också upp igår. Jag byggde en grind och maken har satt upp den. Vi får väl hitta på en lite bättre “låsanordning”, men just nu får det duga med ett rep. Det är ju vad vi använt på framsidan i flera år vid det här laget. Så är det ofta med tillfälliga lösningar, de blir permanenta. Men faktiskt tror jag att på just den här grinden ska vi hitta något annat.
Grinden är fäst i väggen och stolpen är bara en rundstolpe som är nedbankad i jorden. Med den här lösningen så är det inte några problem att fixa så att det går att köra in t.ex. en skylift. Bara att lyfta av grinden och dra upp stolpen. Men visst bygger jag bra grindar? 🙂
Superfin grind ju! Du får bygga ett par åt mig. =D Håller på och försöker hägna in trädgården för att hindra att vår lilla huligan (dvärgschnauzer) springer iväg. Än så länge har hon hållit sig någorlunda i närheten men det är väl bara en tidsfråga innan hon vågar sig iväg på upptäcktsfärd. Trädgården är liksom inte gjord för att bli inhägnad så det kommer få bli flera grindliknande saker lite här och var, de blir nog inte så snygga som din. 🙂
Att lugnt ligga och betrakta omvärlden är min målbild för vår vovve men tyvärr så är hon än så länge för osäker. Hon morrar för att folk, hundar och allt möjligt annat skall hålla sig på avstånd och skäller för att visa hur stor och tuff hon är så ingen skall våga komma nära. Om någon kommer nära så blir hon superrädd… 5,5 kg dvärgschnauzer låter ju inte sådär jätteavskräckande även om hon tror det själv, särskilt inte med tikvalpens höga, öronskärande toner.
Hit med måtten bara så bygger jag grindar. 🙂
Vi fick ju inhägna hela vår trädgård när vi skaffade Gandalf, och där fick se till att det inte fanns några glipor för han var en rymmarhund. Tog sig under staketet, klättrade över etc. Vi fick förstärka på massor av ställen. Vår trädgård är inte heller så himla enkel att sätta staket kring överallt så därför blev det några speciallösningar på vissa ställen.
Och det där med att lugnt ligga och betrakta omvärlden. Iggy är åtta nu och han fixar fortfarande inte det. Gandalf däremot fixar det för det mesta, om det inte kommer en dum hund förbi. Eller en katt. Iggy däremot skäller på det mesta som rör sig. Och ibland skäller han bara för att…Ungefär som eran låter det som. Men goa är de i alla fall.
Du anar inte hur skönt det är att höra om Iggy! Vi bor ju på landet och ser inte så mycket folk, när vi åker in till människobyn för att öva så får vi sååå mycket nedlåtande blickar av folk med bättre pli på sina hundar. Det finns liksom ingen förståelse alls för att vi inte har samma förutsättningar och att vi faktiskt övar för att bli bättre. Det är ju himla bra att alla stadsbor har superpli på sina hundar men de är ju vana vid den miljön sen dag … hm… vad nu 8 veckor blir i dagar. 🙂
Ska jag vara ärlig så kunde vi haft bättre pli på våran Iggy. Men jag är inte säker på att han skällt mindre för det. Det är sådan han är. Jag brukar sätta honom när vi möter andra hundar och ge honom godis. Det funkar. Men nästa gång vi möter en hund är han lika redo att skälla igen. Och igen. Hundar är helt enkelt olika individer de också. Vi kan inte strömlinjeforma dem hur mycket som helst.