Sommaren vände. Jag har en teori och det är att sommarvädret vänder kring sommarsolståndet. Så är det regnigt och kallt innan sommarsolståndet så blir det soligt och varmt sen, och tvärtom. Vi hade det väldigt varmt och soligt innan och kring sommarsolståndet och nu är det regnigt och kallt. Så min teori har stämt i år också. Och visst det är inte så roligt att det regnar och att det är kallare, men ska jag vara riktigt ärlig så föredrar jag det framför riktig hetta. När det är så där supervarmt så kan jag inte göra någonting, mer än hålla mig undan från värmen. Nu för tiden kan vi stänga till huset och sätta oss inomhus med våra luftvärmepumpar igång. Men hur kul är det på en skala?
Nåja nu var det inte det jag skulle skriva om, utan om våra rosor. Det verkar som att våra rosor har gillat att ha en kall vår och sedan en explosion av värme och sol för de har blommat som galningar.
Och nu hade jag tänkt göra ett inlägg och berätta om våra rosor. Gjorde det faktiskt också, men när jag började lägga in bilder så konstaterade jag att det blev för många bilder. De är helt enkelt alldeles för fina. Jag får dela upp dem på några olika inlägg helt enkelt. Rosor, i alla fall vissa sorter, verkar vara väldigt lättskötta blommor. Med tanke på vilken dålig trädgårdsmästare jag är så är det helt makalöst att vi kan ha så fina rosor.
Jag börjar med hörnet i trädgården där Poppius och Mme Plantier bestämmer. För så har det blivit. De har blivit så stora att de liksom tagit över det hörnet.
Poppius har jag själv köpt in. Köpte den som barrotad och fick en pinne med lite rötter på posten. Jag var ute efter en ros som skulle påminna om den som fanns vid torpet i Finland. En rosa ros. Poppius är inte denna ros, men duger verkligen ändå. Från en pinne till en helt enormt stor buske på tio år.
Blommar tidigt, redan i början av juni. Beroende på våren kan det till och med börja i maj. Den har en sån härligt kall, rosa färg. Jättesvår att få till på bild. Men här tycker jag ändå att jag har lyckats.
Många rosor på samma gång.
På de här två bilderna ser du verkligen hur olika färgen kan se ut beroende på ljus, kamera mm. Och den översta är alltså mer rätt än den understa.
Ska vi gå över till Mme Plantier? Henne hittade jag när jag skulle ta bort en rabatt som var lite konstigt placerad här i trädgåden. Det var en liten pinne mellan några stenar. Jag fattade faktiskt inte att det var en ros, men fattade att det var någonting och planterade om henne för att se vad det skulle bli. Och det blev Mme Plantier. Ståtlig, omfångsrik och vacker.
Hon står uppbunden mot ett armeringsnät. Tyvärr är hon lite känslig för regn. Regnar det vid fel tillfälle har hon svårt att slå ut. Jag brukar hjälpa till lite. Det som händer är att de yttersta kronbladen liksom fastnar på något sätt och hindrar resten av blomman att slå ut. Så jag gör helt enkelt som så att jag petar bort de yttersta kronbladen och då öppnar sig rosen direkt. En ganska häftig effekt faktiskt.
OK ovanstående bilder är inte så bra, men det syns ändå att hon är stor och att hon blommat mycket. Här på bilden har hon börjat bli lite regnskadad och har även blommat ett tag. Rosorna i sig är täta. Kanske är det därför hon har svårt att slå ut när det regnat?
Men de är så vackra!
Och jag är ju lite konstig av mig så jag tycker också om de vissna knopparna. De har en annan sorts skönhet.
Och doften på den här rosen är så underbar. Den doftar verkligen ros, en masse.
Och detta var Poppius och Mme Plantier som står tillsammans i ett hörn av vår trädgård. Mera rosor en annan dag.
Lämna ett svar