I maj var det ett par kanadagäss som kläckte sex ungar. Söta små dunbollar.
Varje gång våra promenader gick förbi deras domäner så har vi kikat in till familjen för att kolla hur det går.
Sedan en dag, strax efter skolorna slutat så upptäckte jag att ungarna var ensamma. Inga föräldrar där. Och tro mig, det gick inte att undgå föräldrarna. Kom du bara det minsta lilla för nära deras ungar så fick du veta att du levde. Men plötsligt var föräldrarna inte där längre. Antingen var de döda eller så hade de blivit bortskrämda. Jag skulle tro det senare. Vi såg nämligen att någon slagit upp ett partytält och firat studenten där. Med högtalare och hela konkarongen. Trots att det inte är tillåtet att göra det. Min teori är att deras party skrämt bort föräldrarna.
Ungarna var ganska stora, men inte stora nog för att bli lämnade av sina föräldrar. Jag har varit ganska orolig för hur de skulle klara sig. Tur i oturen är att den plats där de blivit övergivna är ett bra matställe för Kanadagäss och ungarna har fortsatt att växa och överleva. Gått omkring tillsammans alla sex, hela tiden.
Igår, efter att vi varit borta en vecka, gick maken förbi deras boställe och kom hem och berättade att de var kvar. Och idag gick jag förbi själv. De var kvar. Börjar se fullvuxna ut. Även om de såg ganska roliga ut när de stack stjärten i luften och plockade något nere i vattnet. Det var inte den där självklara balansen utan fötterna viftade ganska mycket som ett stöd för att hålla kroppen upprätt.
Men jag kan inte låta bli att undra vad som kommer att hända med dem? De har ingen som visar dem att de ska börja flyga, de måste nämligen vara flygga vid det här laget. Ingen som visar dem att när det blir vinter ska de ta sig söderut. Eller är deras instinkt så stark att de kommer att veta det ändå?
Det här kanadagåsparet har haft ungar där förut och jag vet att i normalfallet hade de varit bortflugna hela familjen vid det här laget. Men de här ungarna stannar kvar.
Hur ska det gå?
Lämna ett svar