Vadan detta utrop kanske ni undrar. Jo, jag har just paketerat det som blev över efter middagen. Vegetarisk kålpudding (gjorde en större sats än den på bilden, men fotograferade inte den så den här får duga).
Flera skedar råkade ramla rakt in i min mun under paketeringen. Fattar inte riktigt hur det gick till.
Under min uppväxt var kåldolmar och kålpudding mina absoluta favoriträtter. Det fanns andra som jag också gillade, men de där båda de var mina allra bästa. Knäpp som jag är tyckte jag de var godast kalla så mamma brukade kyla ner lite till mig. Plus att när hon gjorde kåldolmar gjorde några med alldeles extra mycket kål. Bara till mig. För jag älskade just kålen.
Kåldolmar orkar jag aldrig göra, men kålpudding ger jag mig på då och då. Även om det också tar en stund. Och när jag slutade äta kött så var det två saker som jag funderade på. Det var att aldrig äta kålpudding igen och det var att inte äta julskinka. Det där med julskinka har jag inte löst, men kålpuddingen är fixad. Min vegetariska variant är ärligt talat lika god som när jag gjorde den med köttfärs. Åtminstone så tycker jag det, och det är det viktigaste för det är jag som älskar kålpudding. Och hundarna. De bara älskar kålpudding de också. Framförallt Iggy, han blir helt tossig när det lagas kålpudding. Vegetarisk eller inte gör inte den minsta skillnad.
Så idag har det varit fest. För både människor och hundar.
Lämna ett svar