Tidningarna skriver artikel efter artikel om vad som hänt i Svenska Akademin. Rubrik efter rubrik och de hamnar om och om igen på de digitala löpsedlarna.
Och vet ni vad.
Jag kunde inte bry mig mindre!
Det känns som en storm i sällskapet för inbördes beundran och vad de hittar på i sällskapet för inbördes beundran struntar jag högaktligen i. Jag har aldrig sett dem som ett föredöme för mänskligheten och jag har aldrig känt någon större beundran, även om jag ofta använt SAOL. Jag har faktiskt inte tänkt på dem speciellt mycket alls. Som nu ungefär. Status qou, eller status sko som rättstavningsprogrammet ville skriva.
Så, nu har jag erkänt mitt totala ointresse.
Då är vi två! Jag bryr mig inte alls.
Vad som är lite roligt i sammanhanget är att det tydligen inte går att bestämma om de är en myndighet, förening, sammanslutning, företag, eller något annat. Ingen kan ändra reglerna, för ingen vet vad som gäller.
Men kungen kunde väl bestämma något? Äntligen något som han kan göra.