På en av promenader så ligger det en trädstam. Ja, det ligger så klart många trädstammar, men den här är lite speciell. Varje gång jag ser den så tänker jag att det är en drake. Ja, jag har sådan fantasi. Trots min ålder. Det kommer nog alltid att finnas ganska barnslig fantasi i mitt huvud.
I alla fall. När vi var på vårpromenad så bad jag Iggy hoppa upp på draken. Vilket han gärna gjorde. Han älskar att klättra på saker. Och så ville jag så klart ta ett foto eftersom han såg så glad ut. Tills jag tog upp kameran. Då såg han bara jätteledsen ut. Jag stod och försökte göra lite läten eller uppföra mig konstigt så att han skulle titta på mig (tur att ingen kom), men det gick inte så bra. Tills jag sa: ”Vill du ha godis?”. Då hamnade blicken på mig direkt, och ”leendet” kikade fram. Och då kan det bli så här bra!
Ni ser väl att han står på ett drakhuvud? Om inte så drog jag några linjer som gör det hela lite tydligare. Uppenbarligen är det en ganska snäll drake.
Helt klart att han står på en drake! 🙂
Själv har jag i många år sett ”en ren” vid vägkanten, bestående av en sten plus några smala träd. Jag vet inte hur många år jag hajat till varenda gång jag sett ”renen” stå där, men nu – efter slyrensning – är den borta.
Ja, visst ÄR det häftigt så saker i naturen kan lura en. Ofta blir det ju sedan så, att de antingen växer eller ruttnar bort. Eller bli slyrensade.
Ja, visst är det en drake, en snäll. Men jag hade aldrig sett den. Du kan vara glad att du har sån fantasi och ögon för detaljer!
Sån fantasi hade nog också John Bauer, med sina underbara målningar.
Ja, jag kan verkligen förstå John Bauer. Där är vi kanske lite lika han och jag.