Söndag förmiddag hade vi i princip barmark. Jag var väldans glad och tänkte att på måndag, DÅ kan jag plocka fram cykeln igen. Men vad hände sen då? Jo i söndags kväll började det snöa. Och snöa. Och snöa. Sedan snöade det hela måndagen också och när jag kom hem från jobbet igår såg det ut så här.
Och sedan fortsatte det att snöa ett tag till. Det här är INTE vad jag vill ha nu. Mitt humör sänks verkligen i ungefär samma takt som snön faller. Just nu längtar jag något fruktansvärt efter att det ska bli vår. Och när det inte blir det så blir det tyngre och tyngre i mitt sinne.
Snälla, snälla vinter lägg av nu!!
Snälla?
Här var det soligt fika-ute-väder i söndags och jag kände att det finns hopp om livet. Snart, snart börjar det droppa från taken…
Men så vände det och blev kallare igen, -23 grader i morse, och ingen sol. Grått och kallt. Precis vad jag inte ville ha.
Snön ligger meterdjup och diskussionerna vid gårdagens eftermiddagsfika var om man slipper ut på sin balkong (läs: kommit ihåg att skotta av den) där hemma eller inte. Det är tydligen inte bara jag som glömt ta bort snön – där också.
Vi har fått extremt mycket snö i vinter, så folk har fått skotta sina tak den senaste veckan. På en del ställen har det rasat/ tryckts in tak av plattare modell, men mina tak har klarat sig – än så länge. Inget bostadshus har gått åt, vad jag har hört, men diverse förråd, garage, ett växthus och en ligghall med en massa kor i. 🙁
Åh fy vad det är tråkigt. Det är taskigt när naturen liksom lurar en på det där sättet. Vi ska också få kallt nu. För våra breddgrader alltså, inte i förhållande till era.