Det räcker nu

Jag tycker ibland att jag bara gnäller. Åtminstone känns det så just nu.

Minns ni att jag ramlade i verandatrappan för cirkus två veckor sedan? Förra helgen började det göra extra ont i ryggen och i veckan tyckte jag att jag måste kolla upp det. Och efter en undersökning som gjorde skitont och som gjorde att jag hade ont hela kvällen så är prognosen att jag troligen har en eller flera sprickor i mitt nedersta revben. Inget som man gör något åt, men det hindrar inte att det gör ont. Att jag måste sova på vänster sida hela tiden eftersom det gör ont att sova på mage eller på höger sida. Att alla stolarna på jobbet plötsligt är för hårda att sitta på vilket leder till att jag får ont i ryggen. Och att stå hela tiden är inte det bästa alternativet det heller för då börjar min högerfot (som saknar lite ledband) krångla. Även om jag faktiskt hittat ett fotstöd som verkar vara till bra nytta för att hindra svullnad i foten.

Att ha ont gör att jag blir trött, dels blir inte nattsömnen den bästa och dels blir jag helt enkelt trött av att ha ont. Och ännu mer livrädd för att halka omkull eftersom jag inte vill göra det hela värre. Jag är noll intresserad av jul, mer än att jag är ledig. Har inga funderingar på julmat. Vi var och åt julbord med jobbet igår och jag blev bara äcklad av all mat.

Jag har inte fått iväg ett endaste julkort. Jag brukar vilja skriva lite mera på mina kort eftersom de flesta jag skickar kort till träffar jag väldigt sällan, men just nu har jag saknat ord.

Av samma anledning (tröttheten alltså, inte att jag är äcklad av mat) så är det tomt på tankar i huvudet. Tomt på ord att skriva här. Men nu vet ni varför det är lite tyst här. Orken saknas. Och orden.

En inte så roligt vintermorgon alltså.

Men en trevlig sak är i alla fall att nu blir det inte mörkare längre. Från och med idag så har det vänt! DET är i alla fall en positiv nyhet!