När jag kommer hem från jobbet brukar jag och hundarna springa ut i trädgården (läs hundarna springer, jag går). I trädgården brukar vi busa en stund. Dra i saker. Sparka boll. Vi brukar gå ut genom verandadörren och ner för trappan. Så skulle vi göra även i fredags. Hundarna springer ner för trappan, själv går jag. På det nedersta trappsteget halkar jag och faller handlöst. Slår i ryggen och ena armbågen och lyckas bryta två naglar. Ligger nedanför trappan och väntar lite med är resa mig, vill känna efter så att jag inte skadat mig ordentligt. Båda hundarna kommer och ställer sig nära. Efter en liten stund reser jag mig och går in. Båda hundarna går med in och håller sig nära mig. Det är uppenbart att det är viktigt att ta hand om varandra i en flock.
Det verkar som att jag lyckades slå mig på den högra sidan av ryggen en bit ner. Har ganska rejält ont, men verkar inte vara någon allvarlig skada.
Begriper inte att jag alltid går och ramlar. Jag måste gå på något konstigt sätt. Ramlade för en eller två veckor sedan också. Halkade på blöta löv. Jag trillar handlöst varje gång också. Har liksom inte förmågan att stoppa upp fallet.
Någon som har något bra tips på hur man undviker att ramla omkull ständigt och jämt?
Tyvärr har jag inget bra tips, men klantarsle är du absolut inte! Det kan hända den bäste/bästa.
Hösten och vintern är förrädiskt med blöta löv och halkiga trappor, särskilt om det är en trappa av trä. Det verkar ju ha gått ganska bra iallafall. Det brukar bli rejäla blåmärken, men hoppas att du slipper ha alltför mycket ont! Tänk vad hundar är kloka och stannar vid sin mattes sida om det händer något.
Fast jag känner mig som ett riktigt klantarsle. Ramlar alldeles för ofta. Å andra sidan är jag också ute och går mycket. Det kan ju hänga ihop.