Varför läser jag egentligen

Jag läser mycket böcker och det har jag gjort sedan jag lärde mig att läsa. Bibliotekstanterna (ja, vi sa så då) brukade skratta åt mig och mina bokhögar som jag släpade med mig. Jag var ganska liten när jag var liten så högarna var stora i förhållande till mig.

Biblioteket var ett favoritställe, älskade att gå dit. Även det satt i länge, länge. Tyckte om att gå dit och sätta mig, leta i facklitteratur och även att lyssna på musik. Framförallt klassisk musik brukade jag sitta i en fåtölj på biblioteket och lyssna på (inte när jag var liten alltså, utan sen när jag blev stor).Det vet jag inte ens om det går att göra längre. Jag har nämligen inte varit inne på ett bibliotek nu på många år.

När böckerna blev lite mer åtkomliga genom att de kom ut på pocket snabbt så blev det många inköp. Var också alltid snabb på bokrean. Framförallt när bokrean verkligen var en bokrea, inte ett tillfälle för bokhandlarna att sälja billigt framställda böcker. Jag hade alldeles för många bokhyllor hemma. Böcker var nästan heligt och fick inte kastas. Tills jag kastade dem. Kvar finns bara några enstaka böcker som jag vill ha kvar. Nu hittar jag fakta på Internet. Och e-böcker. Och ljudböcker.

En gång i tiden så tänkte jag att eftersom jag läser så mycket så borde jag recensera böcker på min blogg. Samt ha en lista över alla böcker jag läste. Sagt och gjort, jag skapade ett litet system för det. Med betyg och sånt. Det gick inte så bra. Alltså jag läste böcker och jag kunde lägga dem till min lista. Om jag inte glömde det. Vilket jag ofta gjorde. Eftersom jag egentligen inte var det minsta intresserad av att ha en lista över lästa böcker.

Och jag recenserade böcker. Ibland. Fick anstränga mig ganska mycket för att få till någorlunda vettiga sådana. Recensioner som faktiskt ändå kändes ganska tomma, och ointressanta. Så jag slutade, nu skriver jag bara om jag hittar någon bok som jag verkligen vill lyfta upp.

Varför skriver jag om det här nu då? För att jag häromdagen, när jag letade efter bokförslag, ramlade in på någon som hade en bokblogg. Så passionerad och så många recensioner. Och ändå ville jag knappt läsa någon av böckerna som fanns i den här bloggen.

Något som fick mig att fundera. Varför läser jag? Eller inte fundera så himla mycket egentligen. Det här visste jag redan innan.

Jag är helt enkelt inte någon intellektuell person. Jag anser mig vara ganska intelligent, men intellektuell? Nope. Jag läser böcker för att bli road. Inte för att få djupare insikter. Av precis samma anledning tittar jag på de filmer jag tittar på. Jag vill bli road. Jag vill under en stund befinna mig i en annan värld. Av fantasi. Vara på ett ställe som har absolut ingenting att göra med min verklighet. Eller eländet i världen.

Visst jag läser deckare och thrillers och jag tittar på actionfilmer, men de är ändå ganska världsfrånvända för det mesta. Jag gillar fantasy och science-fiction. Åtminstone till en gräns. Jag gillar drama om de är av de snällare slaget. Tittar gärna på naturprogram och läser böcker om natur. etc. Jag är helt enkelt inte speciellt djup när det gäller litteratur och film.

Jag. Vill. Bli. Road.

Förutom detta så läser jag ganska många nyheter, jag har en ganska god koll på vad som händer. Jag är dock en känslomänniska och har en alldeles för livlig fantasi så jag kan må väldigt dåligt av nyheter, men läser ändå för jag tycker att det är viktigt för mig att ha koll.

Kanske är det därför jag vill bli road när jag läser eller tittar på film?

Tillbaka till det här med recensioner. Orsaken till att det inte blev så många recensioner för min del är helt enkelt att de flesta böcker gör inte något större intryck på mig. De kan vara bra, eller dåliga, men när de är slut är de slut. Då är det dags för nästa bok. Inte för recensioner. Är boken slut så är den glömd ganska snabbt. Utom ibland, vissa böcker gör naturligtvis skillnad. Då kan det hända att jag vill dela med mig och det kommer någon rad här.

Och om någon undrar vad det här inlägget egentligen går ut på så undra inte. Förmodligen går det inte ut på någonting.

Men det kanske roade någon?