Nu är det förmodligen så att alla människor har varit på Öland. Utom maken och jag. Eller som vi båda sa, kanske vi varit där som barn, men ingen av oss minns det i så fall. Och då är det i princip samma sak som aldrig.
Som jag skrev hade vi stor tur med vårt boende. Kolla bara vilken utsikt vi hade från vår balkong.
Precis vad jag längtade efter. Jag ville ha ett boende nära vatten och inte i något samhälle. Jag ville kunna promenera längs med vattnet. Boendet uppfyllde allt. Det var ingen märkvärdig lägenhet, men den hade allt som behövdes. Och hela stället var hundvänligt.
Vi var inte på en massa sevärdheter, utan åkte mer runt och bara njöt av vacker natur och av Östersjön.
Det är fascinerande hur lugnande det är med vatten. Att bara sitta och lyssna på vågorna som slår mot stenarna. Jag skulle kunna sitta så hur länge som helst. Den som har två hundar med sig får dock inte sitta stilla FÖR länge. De blir otåliga efter en stund. En kortare period kan de vila lite, men sedan måste de börja göra små undersökningar själva. (Blå jungfrun där i horisonten)
Vi såg flera byggnader av kalksten. Många riktigt vackra.
Och så fanns det så klart väderkvarnar. Även om just det här inte är en väderkvarn utan en skurkvarn. Något som direkt ledde mina tankar till tvätt och jag trodde att det var någon slags torkanordning, men det handlade om sten det också. Kvarnen användes för att slipa kalksten och hade alltså ingenting med tvätt att göra.
Väldigt gul mossa. Vet inte om den ska vara så gul, eller om den egentligen har torkat ihop och blivit gul av det. Men häftig var den.
Fortsättning följer…
Alla dessa platta kalkstenar att bygga hus av. Hur fint som helst. gärna med eternittak som på dina bilder. Den gula laven (väglav?) och det blå vattnet är färgklickar. Rofyllt även om det skulle storma…
Någon slags lav. Såklart! Att jag inte tänkte på det. Vi åkte igenom ett litet samhälle där allting var byggt av kalksten. Hus och murar. Det var så fint, men jag nöjde mig med att titta och tog inga bilder.