På höstarna när vi går ut i skogen för att plocka svamp brukar vi prata om att det tar en stund, men att sedan får vi fram våra “svampögon”, dvs plötsligt så ser du svamparna. Du ser skillnaden på ett visset löv och en trattkantarell. På samma vis har vi i år – tyvärr – pratat om snigelögon. En liten stund och sedan ser du sniglarna.
Jag har stockrosor på framsidan. Tyvärr har de drabbats illa av rost, något som tydligen är väldigt vanligt på stockrosor. Ett år som i år, när det varit så torrt, så blir det ännu värre. Jag har suttit och läst på nätet och fått veta att kisel kan hjälpa. Det står att du kan göra avkok på åkerfräken och hälla i rabatten tidigt om våren. Att du skulle plocka åkerfräken redan nu i höst och hänga på tork, för i vår har de inte kommit upp ännu när det är dags.
Var fasiken finns det åkerfräken undrade jag då. Men jag får hålla koll när jag tar mig ut i skogen med hundarna. Och vet ni vad, efter en liten stund så hade jag fått fram mina åkerfräkenögon och det fanns åkerfräken överallt. Vid varenda skogspromenad såg jag åkerfräken. Trots att jag var på flera olika ställen. Den var inte lätt att fotografera dock.
Åtminstone inte med min mobilkamera. Tills jag såg några exemplar som stod i solskenet där mitt i en glänta.
Ja, det blev ingen exceptionell bild av dem heller, men det syns vilka vippor de är.
Lite fick det mig dock att fundera på det där med ögon. Hur de kan vänjas vid att urskilja vissa saker.
Jag minns när jag för många år sedan köpte mig en Renault 5 och tänkte att den bilmodellen hade jag inte sett många av. Men så klart, när jag fick fram mina Renault 5 ögon så fanns de där bilarna överallt.
På samma sätt vänjer sig våra ögon vid andra saker, både att se dem och ibland, att inte se dem. Vi brukar säga att vi blundar för vissa saker. Båda delarna, att se eller att inte se, har med invänjning att göra. Eller så är det så att vi inte blundar för saker utan att vi istället väljer att se andra saker.
När det gäller att få svampögon går det väldigt fort. Det tar bara några minuter. Går det lika fort när det gäller viktigare saker? Att se bara det vi vill se – som med svampögonen? När det gäller att hitta svampar så är det en fördel att “inskränka” synen, men i andra fall är det kanske inte lika positivt. Något som vi kanske behöver fundera på ibland. Genom att se det jag vill se så undviker jag det jag BORDE se.
Fast just nu nöjer jag mig med åkerfräkenögon.
Lämna ett svar