Jag har ett gäng pelargoner. Under vintern så får de bo i källaren utan någon tillsyn alls egentligen. Har de tur får de en liten slatt vatten en gång i månaden. Om de har tur. Och inte heller blir de alltid så väl omhändertagna under sommaren alltid. Får inte gödning så ofta som de borde och inte alltid får de heller vatten så ofta som de borde. Så det kanske inte är så konstigt att det nästan varje år när jag plockar upp dem från källaren finns någon som ser ut så här.
Stendöd. Eller inte? Just den här råkade jag bryta en gren på när jag var på väg att kasta den och kunde då konstatera att den var grön. Det fanns helt enkelt liv i den här pelargonen. Så den fick komma med ut trots allt. Jag tänkte som så att det går som det går. Och när jag kikade lite närmare på den nu här senast så såg jag den här lilla gröna plutten.
Lite spännande, eller hur? Det kan fortfarande vara som så att det är lite för mycket arbete för den att leva vidare, men nu får den i alla fall stå kvar ett tag till och försöka. Sånt här tycker jag alltid är lite spännande.
Så en liten cybertumme till min pelargon den som orkar.
En sån livskraft måste man ju bara beundra och den fötjänar verkligen en chans till. För några år sedan slängde jag ett olivträd, som jag tyckte var fult i komposten
Efter ett tag ångrade jag mig och gick och hämtade det. Det är nu ett jättefint träd.
Ja även om jag är duktig på att ta död på blommor så kan de inte alltid räknas ut.