Häromdagen så höll jag på lite i trädgården. Jag hade kameran med mig. Och hundarna var så klart ute. Jag satt på marken och så såg jag Gandalf ligga på sitt favoritställe och tänkte att jag skulle föreviga det. Precis innan jag tryckte till så hände det dock något. Någon annan tyckte att det fanns mycket bättre motiv.
Och han såg dessutom så glad ut att det var svårt att motstå. Så det fick bli en Iggybild istället. Gandalf syns dock där i bakgrunden. I sitt favorithörn på framsidan.
När jag nu har börjat med en bild på Iggy så tänkte jag att jag skulle fortsätta med ett par till.
Till övervåningen har vi en trappa som är som ett U. När vi går ner för den tillsammans med Iggy, någon av oss, så har Iggy kommit på att om han stannar till i den övre trapphalvan så kan vi passa på att gosa lite med honom när vi kommer ner på den nedre trapphalvan. Och då ställer han sig så här och väntar.
Smart va!
Och så något lite roligt. Maken var på Biltema och shoppade tillbehör till våra trädgårdsslangar. Då tyckte han att han skulle köpa en extrasäng till Iggy. Kanske felbedömde han storleken på hunden något. Iggy som är snäll på så vis gör dock sitt bästa för att använda den.
Den kommer att skänkas till hunddagiset istället ;-).
Så roligt inlägg… smålog för mig själv hela tiden, när jag läste det. Gulliga Iggy, tänk att han vill ligga i den där lilla sängen.
Han är väldigt snäll när det gäller sängar. Ställer man en hundsäng någonstans så lägger han sig i den. Gandalf å andra sidan vill aldrig ligga i någon säng.
Hej!
Jag har med uppskattning följt din blogg i flera år, till och från. Vill bara berätta att Iggy är en av mina två favoritberger(er?). Utseendemässigt alltså. Jag har ju inte träffat honom. Du tar så fina bilder på hundarna också.
Efter många års tvekande och velande är jag själv inne på att jag kanske törs skaffa en Berger själv. Är nyfiken på vilken kennel Iggy kommer ifrån, om du vill berätta?
Vad kul att du tycker det. Jag tycker naturligtvis också att han är ovanligt fin, men jag är lite partisk. Iggy är köpt på en kennel som heter Hobnobs. Om de är bra eller inte kan jag inte svara på dock. Jag ska vara ärlig och säga att Iggy har inte det allra bästa lynnet. Eller ja, det har han om det är människor och hundar som han tycker om, men när det gäller människor och hundar som han inte känner är han väldigt reserverad. Men mot oss oerhört kärleksfull.
Jag har förstått att Iggy är lite så. Hobnobs har jag varit i kontakt med – för 20 år sedan. Fick en bunt Hundsport av en vän när jag var långvarigt sjuk och i en av dem var en artikel om Berger. Jag tände direkt och tänkte att en gång ska jag ha en sån. Jag ringde ivf till Hobnobs då, även om det inte var läge att skaffa hund. Som du förstår tog jag god tid på mig att bestämma mig. 😉
Nu äntligen börjar det bli läge. Jag har besökt en annan kennel och gillade vad jag såg. Trevliga hundar. De ville faktiskt sitta i knät på mig nästan allihopa. Den beryktade reservationen märkte jag inte mycket av, men än att det kanske tog en minut att bli godkänd. Reaktiviteten såg jag, men de avreagerade lika snabbt som de reagerade, så det skrämde mig inte.
Jag har haft hund förr, men ”lätta” raser. Senast en Berner Sennen. En sån är lycklig bara han får vara med, även om han är ännu lyckligare om han får göra nåt kul också. Som du säkert förstår skrämmer allt det dåliga man kan läsa om berger. Rädslorna fr.a. Och även aktivitetsbehovet. Har ju aldrig haft en krävande ras förr. Så ibland oroar jag mig för att jag ska ta mig vatten över huvudet. Klart jag vill göra saker med hunden, men ibland låter det som om man måste gå 5 mil i skogen och sedan avrunda med en långkörare på agilitybanan eller lydnadsplanen varje dag om man inte ska få ett monster. Klart jag vill träna och göra saker med min hund, men det finns gränser. Jag kommer inte att gå en massa kurser på bruks, utan hålla på mer själv. Får har jag inte planer på heller.
Skogen gillar jag däremot. Jag har tiden. Och intresset. Tror du det räcker? 🙂
Jag är ingen expert på Bergers, men så här tänker jag. Jag tror inte det viktiga är att aktivera genom att springa eller gå massor av timmar i skogen eller hålla med agility, men de behöver aktivitet. Jag hade tänkt hålla på lite med agility med Iggy (enbart för kul), men sedan har jag haft en massa problem med mina fötter så har det inte blivit så. Däremot så försöker jag med tricks och tricks tror jag räcker för att täcka själva aktivitetsbehovet, han gillar väldigt mycket att lära sig saker och jag tror att Bergers i allmänhet är klurare. Sedan älskar han att springa så det är bra om det finns möjlighet att låta hunden springa fritt så fort han vill emellanåt. Men det är smarta hundar, de tycker om att lära sig saker. Det märks när det blir för lite, då blir det väldigt mycket reaktioner och skällande istället. Att försöka köra slut på en Berger med långpromenader och motsvarande går inte så det är inte så du aktiverar en Berger nöjd. Den måste få tänka. Är du bra på engelska kan du köpa videos med roliga tricks i här: http://www.lolabuland.com/training-videos-2/
Det är en skällig hund och det tror jag inte att man kommer ifrån. De är avlade för att driva boskap över bergen och för att larma när faran är framme så det sitter liksom i generna. Trots deras gullighet så finns det också mycket vakt i dem. Tror jag också ligger i generna.
Socialisering när de är små är superviktig, vi har troligen varit för dåliga med Iggy när han var liten. Kan ju också vara som så att det gjorde skillnad att han faktiskt var 16 veckor när vi köpte honom. Sedan tror jag också att de kan ha olika anlag med sig, Bergern är ju i grunden reserverad och den är inte avlad till att inte vara det i så många år så det finns nog en risk att få en reserverad hund. Båda Iggys föräldrar är t.ex. supersociala och de två syskon till Iggy vi har träffat är också väldigt sociala. Iggy är det INTE och ville inte hälsa på vare sig sina föräldrar eller sina syskon. Han gillar heller inte att träffa nya hundar trots att han går på hunddagis och får umgås med andra hundar hela dagarna. En annan sak som är viktig är att se till att hålla på med pälsen och klippa klor och så vidare. Det är ju så med alla hundar så det är ju inte så konstigt.
Jag har läst att de ska vara helt beroende av sina ägare och ha problem med att vara själva, men det stämmer inte på Iggy. Han går ofta upp till övervåningen och vill vara ifred en stund. Och då vill han verkligen vara ifred. Han är oerhört kärleksfull och har man inget emot det så kan du få ansiktet fullt av små Bergerpussar.
Rädslor har inte jag märkt av speciellt mycket alls. Iggy kan vara försiktig med vissa saker, men då brukar han gå och klura en stund och sedan vill han kolla in det igen. Det upplever inte jag som rädsla, det tycker jag tvärtom är klokt. Han är rädd för åska, men det kanske inte är så konstigt. Han är än så länge inte rädd för smällare, men det kan ju komma, men han är trots allt tre år nu så jag tycker det borde kommit. Så rädslor har jag inte upplevt som ett problem, vårt stora problem är reservationen mot allting nytt.
Det blev mycket och kanske lite rörigt och vet inte om det ger svar på några av dina frågor. Fråga gärna mer, jag har inte något emot att svara.
Tack så jättemycket! Du kan inte ana vad det du säger glädjer mig. 🙂
Jag har också periodvis lite problem med att gå. I skogen (mjukt underlag) går mycket bättre. Och jag cyklar massor och tänker mig väl en kombination av trailer och att hunden får springa bredvid där. Bor i centrum och har ingen bil, men har nära till vidstäckta grönområden där jag kan släppa jycken lös (om jag får något så när pli på honom) om jag inte orkar ta mig till skogen, så den biten oroar jag mig inte för.
Uppfödaren jag träffade sa att hon trodde att många problem uppstår därför att hundarna får vara ensamma väldigt mycket och blir frustrerade och får energiöverskott och nånstans ska det ut. Hon menade att få vara med matte nästan jämt, hänga med på vad matte gör, lufsa i skogen o.s.v. är mer värt en en hårdkörare på bruks ett par gånger i veckan. Hon fick mig också att förstå att aktivering inte är samma sak som träning (som jag nog missuppfattat det lite som), utan att en skogstur, en promenad på stan o.s.v. är fullvärdig sysselsättning. Jag berättade om de begränsningar jag har men hon tyckte till min förvåning att jag verkade vara en lämplig ägare och jag tror det var ärligt.
Det du säger stöder ju det jag redan hört av uppfödaren, så därför blir jag glad. Det är ju så med Berger att googlar men så får man läsa så himla mycket dåligt att man börjar undra om man är riktigt klok som vill ha den rasen. Men samtidigt är ju det ju så mycket som är lockande och spännande.
Hade kontakt med en annan Bergerspekulant en tag och vi kom att tänka på en risk med att ha läst alla dessa skräckhistorier. Om en ”vanlig” valp gör nåt knäppt, t.ex. blir rädd för en soptunna, då lugnar man bara ner valpen och skrattar åt det lustiga i situation. Om en bergervalp gör samma sak är det nog risk att man tänker ”Hjälp! Nu börjar det!”. Och börjar stirra upp sig och noja. Får nog vara lite vaksam på sådana tendenser hos mig själv. 😉
Eftersom du erbjuder dig och jag är en pyrredesperado, hur uppfattar du det här med skälligheten? Bor i bostadsrättslägenhet. Litet hus och alla grannar är inte världens mest toleranta.
Tack för att du orkar svara. Det betyder jättemycket för mig.
Skrev dumt om skälligheten. Jag läste ju vad du skrev. Jag menade om du tror den går att dämpa tillräcklig för att jag inte ska bli vräkt?
Just ja, den sociala biten tor jag jag kan ordna. Är med i en slags förening som ligger i närheten där det rör sig folk hela tiden. Så dit kan vi gå dagligen om vi vill. Och beträffande hundar tänkte jag försöka få ihop någon slags valpgrupp som kan träffas då och då i nån park. Får väl annonsera om inte annat.
Däremot har jag ett dåligt ”socialt skyddsnät”. Måste lista ut vad jag ska göra om jag blir långvarigt sjuk eller nåt annat händer. Men det problemet finns ju oavsett ras.
Tror inte heller de har svårt att vara själva. Hittade en enkätundersökning på rasklubbens sajt. I stort sätt alla ansåg att deras hundar lätt klarade av att vara ensamma.
Det är inte som så att de skäller hela tiden. Iggy skäller när någon gör något som de inte fått tillstånd till. Som att leka för högt, prata för högt när de går förbi vårt hus, trimma gräset eller något annat som de självklart inte får göra. Så om en valp växer upp i en lägenhet och vänjer sig vid att folk går i trapporna, öppnar dörrar etc så kommer den troligen inte att skälla på vanliga ljud, däremot om någon bullrar extra mycket eller så.
Det låter ju betryggande! Är ju mest på nätterna man är rädd för skall och då ska väl folk ha vett att gå tyst när de kommer hemdrumlande.
Tack igen. Jag känner mig mycket säkrare nu. Så länge det nu varar. 😉 Skönt att höra att Iggy inte har problem alls med rädslor också. Har träffat ett par stycken som haft det, och det verkade inte kul alls.
Hoppad uppfödaren jag träffade har nån bra kull på gång när det är dags. Har hört mycket gott om hennes hundar och litar på henne. Ombyggnationer på gång i huset och jag tänkte vänta tills det är avklaratt. Nästa sommar kanske.