Det är ganska roligt med mode. Som de alltid säger i Project Runway “one day you’re in and the next you’re out”.
Jag kommer ihåg att för ett antal år sedan var det inne med lite tantiga kläder. Då läste jag en krönika av en kvinna som skrev om hur häftiga hon tyckte de här kläderna var och gick iväg för att prova. Hon tog på sig outfiten och ställde sig glatt framför spegeln och såg – en tant. Det var det där med ålder också. De tantiga kläderna såg häftiga ut på unga tjejer, men när du kanske är 40+ så blir det en annan sak.
Lite så tänker jag med den där hårfärgen som blivit så inne nu. Dvs blont med silver i. Så att det blir lite lila eller blått. Som amerikanska pensionärer. Tina Nordström har den när jag tittar på Sveriges yngsta mästerkock. Jag tror att jag tycker att den funkar på henne, men några år till på nacken och du ser ut, just som en amerikansk pensionär. Och nu hörs inget om blåhåriga amerkanska pensionärer inte. Nu är det liksom bara jättehett.
Jag påverkas naturligtvis av mode jag också. Men jag strävar inte efter det. Har faktiskt aldrig gjort det. Har alltid velat ha bekväma kläder. Min mamma försökte ofta få mig att bli lite mera intresserad av mode eller i alla fall kläder så att jag såg ut som alla andra tror jag. Men jag var bara inte intresserad. Och så är det fortfarande. Jag är mer intresserad av kläder idag, men jag bryr mig fortfarande inte speciellt mycket om vad som är modernt utan letar efter det jag gillar. Och det där gillandet blir förmodligen påverkat av vilket mode som är aktuellt mer än vad jag själv tror. Men ändock inte medvetet. En sak är dock säker, jag kommer INTE att fixa mig lilablått hår. För då kommer jag definitivt att se ut som en tant.
Lämna ett svar