Jag har alltid brukat säga att jag inte är nostalgisk. Att jag inte tittar bakåt. Och det har stämt. Men det verkar som att det inte riktigt gör det längre. Är det möjligen så att nostalgin kommer med åldern?
Idag åt vi sill. Med potatis och ägg och nyplockad gräslök från trädgården. Det var gott. Jag la upp lite matjessill i ett litet glasfat.
Då blev jag nostalgisk. Jag har två sådana små glasfat. Förmodligen är de inköpta för en väldigt liten peng någon gång i tiden. Men jag har plockat sill från de här faten många, många år. Fast hemma då. När jag växte upp och senare när jag slutat växa upp och bara blev äldre. Det kom jag på idag när jag la sill i det lilla fatet. Och fick nästan lite hjärtsnörp. Bara så där. Det gick väl i och för sig över ganska snabbt och istället så var jag glad att jag hade just de här faten. Jag har så lite som är sådant som kommer hemifrån.
Men jag har i alla fall två små glasfat som jag kan lägga sill på.
Lingon säger
Så fint och det är så härligt att kunna åter/vidareanvända saker från sin barndom. <3
Asta säger
Ja i vart fall när tanten uppenbarligen börjar bli nostalgisk.