För ett drygt år sedan var jag i ett bra läge. Jag hade jobbat upp formen och jag hade gått ner en del i vikt. Sedan kom alla mina krämpor. Ramlade och slog svanskotan – influensa – hälsporre – blindtarmsinflammation-hälsporre-svimma i badrummet. Kort skrivet i alla fall. Och den där hälsporren är inte borta ännu även om den är betydligt mycket bättre och jag kan gå ganska långa promenader nu. Tummen börjar bli bra, men det är en bit kvar. Där är nästan ingen styrka i den och det gör ont i vissa lägen. Alltihop tillsammans har förmodligen också lett till ett lite sämre immunförsvar så jag har åkt på i princip varenda förkylning och maginfluensa som rört sig i min närhet. Ett hälsomässigt dåligt år helt enkelt.
Nu tänkte jag inte skriva detta för att gnälla eller för att någon ska tycka synd om mig. Utan för att jag märker att när det gått en så lång period så är jag lite off. Jag är trött, jag har inte lust att göra någonting och jag är lite allmänt nere känns det som. Ett år utan möjlighet till återhämtning, ett år då jag liksom kommit ifrån allting. Jag har inte kunnat renovera eller bygga med tunga verktyg, jag har inte kunnat gå mina långpromenader, jag har bitvis varken kunnat laga mat eller baka bröd. Mm mm. Kreativiteten blir klart lidande av detta. Det känner jag tydligt. Och humöret.
Jag måste helt enkelt skaffa mig en plan. En plan för hur jag kommer tillbaka till den jag egentligen är. Inte den här tråkiga personen jag plötsligt blivit. Det gäller att inte fastna i sådana här lägen, det tror jag nämligen är väldigt lätt. Att plötsligt se sig själv som en annan person och identifiera sig med att vara allmänt hälsokass. Jag känner i alla fall att jag är på väg dit. Dålig initiativförmåga helt enkelt.
Dags att komma igång. Och att se till att repliken ”Jag har en plan” – blir sann.
Att ta fram en hållbar plan är ett första steg på vägen!
Du har kampandan och ser målet framför dig, så det gäller bara att skynda långsamt. Ta inte för stora bitar i taget. Se till att ha roligt medan du strävar framåt och ta en liten paus då och då. Sätt många små delmål och belöna dig själv när du nått dit.
Låter som bra råd.
Jag säger lycka till med planen och jag håller tummarna att det går bra. Mitt tips blir att träna försiktigt, nästan i mikroformat. Även om det känns meningslöst så vänjer sig kroppen sakta och så kommer det lite mer energi. Framför allt slipper man de där bakslagen när man gjort för mycket. Små steg framåt. 🙂
Det är svårt att göra annat när man har hälsporre. Den säger till så fort jag börjar gå för mycket.