På Maderia – i alla fall när vi åt frukost – var det inte det minsta problem med fåglar som försökte sno vår mat. Inte för att fåglarna på Madeira är extra väluppfostrade utan för att det fanns något som gjorde att de inte gärna kom i närheten. Nämligen en falk.Något som var väldigt effektivt. En vacker, farlig fågel som vaktade vår mat. Sedan känns det tråkigt att den ska behöva leva sitt liv i fångenskap, men de verkade i alla fall ha en väldigt bra relation den där falken och hans falkenerare. För det var en han, det fick jag veta av falkeneraren när jag sa ”Beautiful” och sedan, mycket artigt, förklarade ”The bird, not you” och fick svaret. ”Oh, we know that, both him and I”.
Så kan det gå när tungan kanske springer på lite för fort.
Lämna ett svar