Jag är ljudboksberoende. Om man nu kan vara det. Det började med cd-skivor, kanske inte så fanatisk då eftersom de där cd-skivorna var ganska jobbiga. Sedan skaffade jag mig en mini-disc spelare och då blev det plötsligt mycket enklare. Spelaren var liten, discarna var små och det behövdes inte så många skivor. Sedan kom mp3-spelaren och det blev ännu enklare. Och nu är det smartphone som gäller. Och olika ljudbokstjänster. Under flera år har jag använt mig av Audible som jag gillat, men där alla böcker köps och lagras i ditt virtuella bibliotek och du är begränsad till ett visst antal per månad. Just nu kör jag både Audible och Storytel. Storytel blir allt bättre och de har också ett ganska stort utbud av engelska böcker. Dock ännu inte tillräckligt stort. Jag föredrar nämligen att lyssna på böcker skrivna på engelska oöversatta. Det är därför jag har båda tjänsterna.
Jag läser/lyssnar överallt. När jag går till jobbet, när jag åker tåg, när jag sitter och fikar och faktiskt – när jag duschar. Inte varje gång jag duschar, men om det är en riktigt bra bok. Jag ställer telefonen i fönstret i duschen och får då någon slags ljudlåda, med extra förstärkning av ljudet.
Jag har läst böcker så länge jag har kunnat läsa. Jag var en kändis på biblioteket när jag var barn och bibliotekarierna brukade skämta om min bokhögar och fråga om jag verkligen läste alla de där böckerna. Vilket jag så klart gjorde. Ibland sa jag till mamma att säga till mina kompisar att jag inte fick gå ut och leka. För att jag ville läsa istället. Jag läste allt jag kom över. Böcker av alla de slag. Och det här med att läsa i duschen är inte nytt. Eller nästan i alla fall. När jag var liten brukade jag ställa kranarna på handfatet på ett speciellt sätt så att jag kunde ha boken ståendes där när jag tvättade mig eller borstade tänderna.
På så vis var de gamla kranarna mycket bättre 🙂
När jag studerade så gjorde min pappa ett bord till mig som jag kunde ha i badkaret. Ett fällbart så att böckerna kunde liksom halvstå på det. Så ja, jag har alltid varit boktokig.
Eller nej förresten, egentligen inte boktokig, men tokig i att läsa.
Så även om jag samlat hyllmeter efter hyllmeter efter hyllmeter så har jag så småningom konstaterat att det är inte den fysiska boken i sig som är det viktiga. Jag kom på det ordentligt en gång och bara kastade massor av böcker. Och vet ni, det kändes jättebra! Varför samla böcker som jag aldrig kommer att läsa igen? De flesta av böckerna är ju faktiskt sådana. De böcker som finns kvar är de som verkligen betyder någonting.
Det som är viktigt för mig är det som är inuti boken. Fantasin. Eller kunskapen. Jag slukar båda. Älskar fantasi. Älskar kunskap. Men båda sakerna byter form. Från böcker som jag måste köpa eller leta upp på bibliotek till ljud som jag laddar ner och till sökningar på Internet. Eller e-böcker. Men egentligen är det samma sak. Det är bara formen som ändrar sig. Så det viktiga är inte att fortsätta att köpa böcker. Utan att var hungrig på innehållet. Den hungern hoppas jag ska fortsätta hela livet. Oavsett vilken form det hinner bli innan jag försvinner från jordytan.
Jag är också en bokmal av stora mått, och har alltid varit!
Mina barndomskompisar minns att när vi var och lekte hos varandra, så hamnade jag alltid i någon vrå med en bok i näven. Varför begränsa mig till bara mina egna böcker, när jag kunde läsa deras också? 😉
Nu har jag beslutat att inte köpa fler pappersböcker, då jag – efter byte av bokhylla – inte har plats för fler. Istället kör jag med e-böcker eller ljudböcker, ofta köpta eller lånade på biblioteket.
Jag lyssnar/läser inte via mobilen utan har en batteridriven MP3-spelare och en läsplatta. MP3-spelaren är perfekt, då den har ett vanligt AAA-batteri – går att ta med överallt, då batterier finns att få tag i på de flesta ställen (och jag har ett akutbatteri i handväskan…). Läsplattan laddar jag med sladd, antingen i datorn eller i väggen, men det går långt mellan gångerna.
Just nu har jag ett par stora chockrosa hörlurar när jag lyssnar på bok, även i bilen. Min bil har nämligen inget uttag för att koppla in en annan spelare än den som finns. Så om ni ser en blå Mazda som körs av en ”tant” med stora rosa hörlurar, så vinka åt mig! 😉
Förtydligande: Att det går långt mellan gångerna när jag laddar läsplattan beror på att den har så bra batteri. Jag använder den dagligen; kan inte äta utan att läsa… I alla fall när jag är ensam med katterna.
Känner igen det där med att läsa böcker borta. Kvittar vad det är för böcker bara de går att läsa!
Det finns lösa bluetoothspelare som man kan använda i bilen. De går att hitta till ganska lågt pris har jag sett. Då kan man prata i telefon också utan att behöva hålla i den.
Åh, vad befriande att läsa om andra bokmalar!
Hela min uppväxt tjatades det om att ’gå ut i det fina vädret’, ’ska du inte ringa Monika/
Ylva/Susanne o fråga om dom vill leka?’, ’du förstör ögonen om du läser hela
tiden sådär’, osv osv.
Och mina mostrar o fastrar deklarerade ständigt att ’det inte kommer att bli nåt av den
tösen, hon sitter ju bara med näsan begravd i en bok!’.
Nu är jag 55 år, har världens roligaste jobb som civilingenjör sedan 30 år! Utvecklar
telecom-system för mobilt internet, så vi alla kan ladda ner e-böcker var vi än är!
Har en stor och rolig umgängeskrets, en underbar son och en snäll man (som låter mej
läsa precis så mycket som jag vill).
Och en utmärkt syn fortfarande!
Låt barn som vill läsa göra det! är min åsikt.
Min egen son (24 år nu, jisses! När hände det?) läste också hela tiden under uppväxten.
Först barnböcker, sedan Harry Potter o så småningom tunga tegelstenar om
2:a världskriget.
Hans ordförråd redan vid 10 års ålder slog lärarna med häpnad.
Inte mej dock, jag förstod ju varifrån han fått det…
Om människor läste lite mer, så skulle världen bli lite bättre.
Ja, det är nog sant faktiskt. Att om människor läste mer så skulle världen bli lite bättre. Det är självklart att det är bra att läsa. Bättre ordförråd till barn och lite hjärngympa för oss som börjar bli lite äldre. Finns BARA fördelar 🙂