Förutom att vi var på Af Fröjd i helgen och förutom att vi hämtade med oss min syster så var vi faktiskt på partaj. Där nere i Skåne bor det ett par som varje år bjuder in uppemot ett hundratal personer på oktoberfestival. De har gjort det i ganska många år vid det här laget. Vi har varit där tre år i rad för vår del. Det blir några nya människor varje år och förmodligen försvinner några också. Men den där festen blir på något sätt en blandning av människor de lärt känna under sitt liv. Mannen är en ölbryggare, nu för tiden både professionellt och privat.
På festen finns det alltid ett antal fat med olika sorters öl som han bryggt. Det är bara tappa upp!
Förutom det så finns där oktoberfestivalmat. Där finns korv, potatissallad, lökpaj (swiebelkuche), foccaccia och fröknäcke. Plus surkål så klart. Och det är så gott. När du sätter dig till bords i det stora partytältet de hyr och ställer upp i sin trädgård så står det egenkryddade snapsar på borden.
När du känner dig mätt och belåten på mat så finns det kaffe, äppelkaka och vaniljsås att äta.
Det är samma meny varje år, men det blir inte tråkigt. Det skulle kännas fel om det var något annat. Däremot så är det nya ölsorter varje år. En är alltid detsamma, den som heter Oktoberfestival, men i övrigt så är det olika. Varje år så har de också ett lotteri och den som vinner får vara med och brygga en ny ölsort till nästa års festival.
Jag tycker att det här är fascinerande. Dels att varje år liksom bli påmind om det som händer genom livet genom att samla så många som de gått på genom livet. Många av de här människorna träffar de bara en gång per år dessutom. Utöver det är det fascinerande att två människor år efter år orkar lägga ner ett sådant jättejobb för att glädja alla oss som kommer dit. Jag vet att de får hjälp, men det är deras egen drivkraft.
Och det var gott i år med. Jag menar korv och surkål är ju alltid gott! För att inte tala om fröknäcket! Jag testade alla ölsorterna och de var goda alla, utom den med hallon i, men den var nog för damerna och någon dam blir det aldrig av mig.
Och nu är årets oktoberfestival över. Nu får vi vänta tills nästa år. Och om två år är det vår femte gång och då ska vi få en egen handmålad sejdel! För det får den som varit med fem gånger.
Lämna ett svar