Naturhistoriska muséet och konsthistoriska muséet i Wien är inhysta i två imponerande byggnader som ligger mittemot varandra och som speglar varandra. Vi la en förmiddag på det naturhistoriska muséet. Eller så mycket av en förmiddag som vi orkade. Huvudet blir liksom fullt efter en stund och klarar inte att ta emot mera fakta. Naturhistoriska muséet finns sedan 1889 i en jättelik, väldigt pampig byggnad. Montrarna är säkert lika gamla. De ser i alla fall så ut och är väldigt vackra tycker jag.
Jag har i hela mitt medvetna liv varit väldigt intresserad av rymden. Och av dinosaurier. Och även naturen. Kanske faktiskt i den ordningen. Jag var därför allra mest intresserad av rummet med meteoriter och såklart rummet med dinosaurier.
Vid en första anblick är det inte mycket att titta på i det där meteoritrummet. Montrar med en massa stenar.
Har du ett intresse för rymden så finns det dock redan lite sug i magen när du kommer in i rummet. Mer blir det när du läser om meteoriter och vilka olika det finns, när du ser animerat vad som händer när en meteorit landar och när du går och tittar på stenarna och fantiserar om vilken resa de har gjort. Då blir de liksom inte bara stenar längre.Utan delar av rymden.
Och så i rummet med dinosaurier. Ja vad ska jag säga. Det är nästan omöjligt att fatta hur stora de kan ha varit. I ett hörn stod ett ben från en dinosaurie och det benet var lika högt som rummet. Tydligen var djuret i sig 15 meter högt. 15 meter! Fatta!
De hade byggt upp en väldigt naturtrogen dinosaurie på ett ställa. Plötsligt när vi stod och tittade på den så började den röra sig, Och låta. Väldigt häftigt tyckte barnasinnet i mig. Till och med när den nästan attackerade oss.
Bredvid syns skelettet från en annan jätte. Så lång att den tog upp hela rummet.
Visst är de imponerande! Eller var…
I ett annat rum hade de en liten mammutunge.
Och så en dront. Dronten som brukar kallas det första djuret som vi lyckades utrota. Vi fantastiska människor.
Sedan började vi komma fram till mer moderna tider och intresset sjönk något. Översta våningen på muséet består nästan enbart av uppstoppade djur i mängder. Och jag har svårt för uppstoppade djur. Jag tycker det känns otäckt. Lite respektlöst. Eller hur jag ska förklara det. Så de rummen gick vi igenom ganska fort.
Men allt som allt så var det väldigt trevligt.
Den första bilden här i inlägget kommer från ett av mineralrummen. Något som också är ganska intressant om du väl börjar titta. Fascinerande hur många olika sorts mineraler det finns, och hur naturen lyckats skapa så många olika former!
Lämna ett svar