Ja, så är det faktiskt. Ta till exempel det här med regn. Det kanske jag inte alltid är så glad över, men faktum är att nu för tiden är jag mer förtjust i regn än tidigare. Varför då, kan man ju undra. Jo, därför att när det regnar så håller sig de flesta andra människor inne och jag kan gå där och strosa fritt med mina hundar. Inte för att jag är så rädd för andra människor, eller missunnar dem att vara ute, men på MINA ställen vill jag inte ha dem. Framförallt vill jag inte ha de där förbaskade cyklisterna där. Här omkring har det liksom exploderat med mountainbikecyklister (eller män i trikåer som en kollega kallade dem) och de finns överallt. På varenda gångstig, naturområde, skog inom ett par mils avstånd, överallt finns de. Och de cyklar fort, de visar sällan någon hänsyn och de förväntar sig att alla ska kasta sig åt sidan när de kommer. Plus att de förstör gångstigarna, stigarna blir som lervälling efter att ett gäng mountainbikeåkare har varit där.
Var kom de ifrån så där plötsligt alla cyklisterna? Och kan det inte komma någon annan trend snart? För jag är så innerligt trött på dem. Trött på att inte kunna ha hundarna lösa fast jag tagit mig långt ut i skogen. Trött på att inne i skogen behöva kasta mig åt sidan för att inte bli svuren åt eller påkörd. Trött på att behöva dra åt mig hundarna så att inte DE blir påkörda. Trött på att trampa i lera därför att stigarna blivit sönderkörda. Ja, ni ser, jag gillar dem helt enkelt inte. Det HAR hänt att någon av dem varit trevlig och omtänksam, till och med saktat ner. Dessa har dock utgjort ett fåtal av totalen.
Därför är det som jag nu för tiden gillar regn extra mycket. Trikåer blir alldeles för blöta i regn och cyklisterna håller sig hemma. Hundarna och jag kan gå som vi vill och bara njuta. För lite regn stoppar inte våra hundar. Eller mig för den delen.
Och på detta viset blir i alla fall det där med att gilla eller inte gilla regn relativt. När det gäller mountainbikecyklister däremot så finns det inget som är relativt. Om dem tycker jag INTE.
De har fått ett eget namn de där cyklisterna – memils – utläses ”medelålders män i lycra”! De finns i mängder i Stockholmstrafiken där de tror att de är med i Tour de France!
Hej! /Karin
Nej men hallå!
Memils – det ska jag ta mig tusan komma ihåg. Kanske jag kan ropa efter en vid tillfälle. ”Din jädrans memil! ”