Som kanske någon märkt så är jag inte så förtjust i vackra saker. Alltså att ställa upp vackra saker inomhus. Jag avskyr att städa så min inställning är i allmänhet att saker utan någon funktion är dammsamlare och att bara vara en ”vacker sak” är inte funktion nog för att uppväga dammsamlandet. I mig bor en projektledare och jag gör helt enkelt en kostnads-nyttokalkyl där kostnad = dammtorkning, nytta = funktion. Jag är dock inte sämre än att jag kan ändra mig, i alla fall under en period, för att se om det kan tänkas att jag har fel. Och nu i vårt vardagsrum gör jag faktiskt lite försök att skaffa fram lite fina pryttlar.
Nu har vi fått stora fina fönsterbrädor, något som inte fanns i huset förut och helt tomma fönsterbrädor går det naturligtvis att ha, men det ser liksom tomt ut. Vardagsrummet vätter mot norr och även om det inte känns mörkt eftersom där finns tre fönster så är det inte rätt läge för att ha blommor. Dessutom är jag väldigt dålig på blommor. Blommor dör när de inte får vatten och hos oss får de inte speciellt mycket vatten. Några få enstaka växter överlever här,men de blir inte så vackra. Därför ska jag ge pryttlar en chans. I alla fall några stycken. Och igår (eller möjligen i förrgår) så hittade jag mig en riktigt fin vas i en nyöppnad butik. Det är en butik som säljer vintage och nytt blandat, fina saker. Tyvärr tror jag inte att den kommer att finnas kvar så länge, men nu har i vart fall jag gynnat den. Och köpt en vas. Reagerade direkt när jag såg den i butiken för den hade en sådan vacker grön färg. Färgen kommer inte riktigt fram i bilden, den gröna färgen är mer djup.
Visst är den vacker. Det står Töreboda .52 under den, men jag vet inte om det betyder att den är från 1952 eller om det är nummer 52 i en serie av vaser. Oavsett så tycker jag mycket om den och den passar perfekt in i vårt vardagsrum.
Lämna ett svar