Den 5 mars började jag med en utmaning som gällde att blogga varje dag i 100 dagar. Jag såg det verkligen som en utmaning, men också som en spark i baken. Allt vårt renoverande har på sistone gjort att jag känt mig trött på det mesta. Att tvinga sig att göra något sådant här kan vara en hjälp till självhjälp. Och det tycker jag nog att det har varit. Och tillfredsställelsen över att ha klarat av det är ganska stor. Jag ska dock ärligen säga att tillfredsställelsen att inte vara tvungen att skriva varje dag är också ganska stor. Tvång kan vara både positiva och negativa.
Så med detta lilla korta inlägg avslutar jag min #blogg100.
Lämna ett svar