Djur kan göra en frustrerad. Tex en hund som skäller som en galning på grannens barn när de ska spela boll. Som en galning! Eller en hund som skäller som en galning på en annan granne som fått för sig att göra något så otrevligt som att öppna altandörren. Som en galning. I de fallen springer man ut och kanske just i det ögonblicket skulle man skänka bort hunden till första bästa person som erbjöd sig. Fast för det mesta så gillar man dem bara. Det är så mysigt när de kommer och vill bli kliade. Gandalf kommer ofta när jag satt mig för att knyta mina skor. Då tycker han att jag sitter riktigt bra till för att klia honom. Iggy går alltid till makens sida av sängen på kvällen (maken går alltid och lägger sig först) och där vill han bli kliad så länge som bara maken orkar. Och när man sitter i soffan och en eller två hundar vill ligga lite nära. Och när jag jobbar hemma och har hundarna hemma från dagis och ofta får sällskap där på golvet bredvid skrivbordet. Plus alla långa trevliga promenader som vi tar tillsammans. Och så lite träning så klart, och lite lekar.
På promenad så gillar hundarna lite olika saker. Iggy gillar att springa. SPRINGA. Fort, fort, fort och långt. Och att hoppa. Över stock och sten och även upp på saker. Känns som att han är helt orädd där.
Har tänkt att vi ska börja träna lite agility vi också. Så som Gandalf har fått göra.
Gandalf gillar att lukta på saker. Länge. Så länge att jag brukar bli frustrerad. Och han gillar att gå i bäckar, vet inte varför. Han tycker inte om att gå i vattenpölar, det är äckligt, men att gå i bäckar är toppen. Och så gillar han pinnar. Eller ska vi säga mindre träd.
Han ska dra fram den största finaste pinnen han kan hitta. Ibland är det verkligen träd och det tar en stund innan han accepterar att han inte kan rubba dem. Men när han hittat ett som inte är större än att han orkar dra fram det så gör han det. Han kan jobba riktigt hårt med att dra fram ett litet dött träd. Han kommer, väldigt stolt, dragandes eller bärandes (beroende på storlek) med sitt träd. Sedan ska vi antingen dra i det i varsin ända, eller så ska vi bära det tillsammans. Har inte någon aning om varför det är så roligt att bära träd tillsammans, men det är det. Det kan han göra nästan hur länge som helst. Det brukar vara jag som tröttnar långt innan han gör det.
Så det är ett par saker om våra hundar. En gillar hopp och spring och en gillar att bära träd.
Lämna ett svar