Nu är jag där igen. Jag målar fönster. Och kittar om det behövs.
Just nu håller jag på med fönsterna i lilla huset. Har tänkt försöka ta mig igenom alla fönsterna där. Köksfönsterna är klara och nu är jag inne på nästa fönsteromgång med fyra luft. Jag har börjat bli ganska bra på att måla fönster. Tänker jag inte på vad jag gör kan jag på fri hand måla kittet och få en jättefin kant mot själva fönstret. Varje gång jag börjar tänka på det och tänker att jag faktiskt börjar kunna det där så målar jag naturligtvis ner på fönstret. Ingen katastrof. När det händer använder jag kniven med rakblad i och fixar en rak kant på så vis. För det är som så att den där kniven har jag blivit en hejare på den med. Och skär fina raka kanter på fri hand. Om jag inte tänker på det. Och börjar känna mig nöjd. För då slinter jag och får ojämna kanter. När jag fixade till vindsfönstret så lärde jag mig till och med att skära glas så även fönsterrenovering lär en nya saker hela tiden.
Ovanstående till trots så är det något jag har kommit fram till efter ett antal fönster, och det är att jag tycker inte om att vare sig renovera eller måla fönster. Det är tidsödandenoch tråkigt. Och man ser inte någon större skillnad på före eller efter. När jag renoverade mina första fönster var jag så noga med detaljer. Efter hand har jag kommit fram till att det är onödigt arbete.När fönsterna väl är på plats är det inte någon som ser de där detaljerna. När fönstret väl är på plats så tittar man efter om färgen slitits bort, om det kommit in vatten där det inte ska vara eller om det kanske till och med finns röta. Man tittar inte efter om färgen inte är superjämn överallt, eller om det blivit en lite buckla i slipningen. Så nu för tiden målar jag fönster för att de ska fungera, inte för att de ska vara perfekt slipade och perfekt målade.
Och när jag målar fönster gör jag inte något annat än längtar efte ratt de ska bli klara. Förutom att lyssna på radio eller en ljudbok för att överhuvudtaget stå ut.
Lämna ett svar