Mitt ryggonda har inte släppt så jag hankar mig fram så gott det går. Att gå är bra, så jag försöker promenixa med hunden. Att ta långa steg går INTE bra, häftiga rörelser är INTE bra mm mm. Summan av kardemumman är att jag inte renoverar, utan mest gnäller. I vart fall när jag rör mig. Eller så.
Maken däremot har kommit över sin sjukdom och har kommit igång i vardagsrummet. Han demolerar för fullt. Saker och ting måste förstöras så att man kan bygga upp dem igen. Så känns det lite när man håller på med renovering,
Inget golv! Ingen vägg! Massor av plast. Och sågspån.
På baksidan av en av golvplankorna såg det ut så här.
Jag kan inte låta bli att undra vem som skrivit de namnen och när. Lite kul. Kanske vi också ska skriva våra namn på baksidan av en planka. Vem vet, kanske någon annan ser det någon gång om många år.
Vid kakelugnen har de sett till att ha mycket under plankorna.
Vi får väl se om vi lyckas få ihop en fris där. Eller vi och vi, det blir nog mest maken det.
Slutligen får jag visa upp vår fina vägg.
Kanske vi får se till att få dit en lite mer substantiell så småningom. Vet faktiskt inte om jag är riktigt nöjd med den här lösningen. Svårt att fästa pardörrar i den väggen också.
Men där bakom plasten sitter jag just nu i soffan. Så här blir det nog ett tag nu. Med plast alltså. Plasten skyddar och håller dessutom värmen kvar i den del av rummet som går att använda.
Visst händer det spännande saker!
Förutom det där med ryggskott då, för det är varken spännande eller roligt. Man blir bara förbannad.
Så det så.
Snigel säger
Åååhhh, stackare! Ryggskott är ingen höjdare, det vet jag själv av bister erfarenhet.
Senast var jag så gott som sängbunden i fyra dagar – hoppas du slipper dras med det onda så länge! Stå och ligga fungerade bättre än att sitta. (Man blir ju inte bra direkt, men bättre, så man kan röra sig lite mer.)
Ett utmärkt tillfälle att lära Gandalf att hämta kaffe åt dig, eller…? ;o)
(Mina katter har ännu inte lärt sig att hämta in posten, men det är på gång. Froppisen brukar sitta på postlådan, men har ännu inte fattat att hon ska ta med sig posten in när hon kommer tillbaka.)
Krya på dig!
Asta säger
Tack!
Ja, jag tycker faktiskt synd om mig jag också!
Gandalf har nog en bit kvar till kaffe, men han kan hämta en boll! Han kan INTE sitta på postlådan.
Åsa säger
Det där med namnen bakom plankan tycker jag var lite spännande. Hade varit roligare med ett helt brev, ungefär som flaskpost.
Asta säger
Jag håller med. Ett brev hade varit kul. Jag undrar ibland över vilka som bott i huset under åren. Funderar dock på att skriva våra namn på baksidan av en planka och kanske ett årtal.