På den här bilden sitter mamma och sex av hennes syskon. Ytterligare en syster kompletterade familjen något år efter bilden. Mamma sitter i mitten. Åtta syskon var de. I veckan kom ett brev från Finland. Kirsti, den yngsta, hon som inte är med på bilden har också gått bort, hon hade lungcancer. Hon begravs imorgon i kyrkan på sin ö. Hon var sist och nu är alla borta. Det tänkte ingen på när den här bilden togs. Att två skulle gå bort i kriget, att en skulle bli så förstörd av kriget att han tog sitt eget liv, en skulle bli sjöman, en skulle bli bondhustru, en skulle bli hushållerska faktiskt ända in i modern tid, mamma blev piga och flyttade sedan till Sverige efter kriget. En levde ett ganska normalt liv. Och i allas liv hände det mycket, både tråkiga saker och roliga saker. Gemensamt hade de att de skulle få ganska hårda liv. Vilken tur att man inte vet vad som ska hända en framåt i livet.
Och nu är alla borta.
Hoppas att ni har roligt tillsammans där på andra sidan, jag vet att ni kan prata!
Det är så underbart med sådana här gamla foton. Att ha som minnen och att se hur de tex var klädda.
När jag satte samman en släktbok förra vintern var det en skatt att många bilder fanns sparade, även att det troligen också var många bilder som försvunnit med åren.
Det trista är att man skulle vilja veta vilka alla på bilderna är. Jag har suttit med mamma och gått igenom en del av bilderna och på så vis fått namn som jag skrivit på baksidan. Men alla är inte genomgångna. Men visst är det härligt.
Fint gruppfoto. Det är extra värdefullt eftersom alla på bilden har namn, går att identifiera, har en historia som kan berättas. Tack för den korta berättelsen!
Det är fascinerande att titta på gamla kort och reflektera över hur livet blev. Visst är det tur att man inte vet, mycket lycka men även motgång är ju del av livet.
Visst är det roligt med gamla kort. Trevligt också att man kan scanna in dem enkelt nu för tiden och på så vis enklare dela med sig av dem.