Idag hände det. Idag lämnade ungarna holken. Våra svartvita flugsnappare, eller snapphanarna som jag alltsom oftast kallar dom. Inte medvetet, men av någon anledning blir de ändå snapphanar.
Jag har följt dem hela våren. Från det att de flyttade in. Sett hur föräldrarna flugit skytteltrafik med mat. Nästan blivit attackerad av hannen när jag rensade rabatten. Han hängde i luften en knapp meter ifrån mig och bara stirrade. Till sist valde han att inte attackera. Tror att det var ganska smart.
De har bott här tidigare år också och varje år har jag missat ungarna. Men inte i år! I morse såg jag en av dem kika ut ur och holken och kallade på maken. Strax efter kastade den sig bara ut. Och flög till syrenen. Egentligen är det fantastiskt. Därinne i holken kan de knappast flygträna och de har aldrig upplevt väder. Men idag, när regnet vräkte ner, kastade den första sig ut.
Sedan var vi borta ett par-tre timmar. När vi kom hem så var det faktiskt en till som gav sig av. Sedan var nog holken tom för ingen har kommit och matat. Så nu är hela familjen på vift någonstans. Hoppas jag får se dem någon gång till. Annars får jag nöja mig med mina andra fågelungar. Talgoxarna, blåmesarna och nötväckan. Roliga och söta de också.
Här är lite bilder på hur ungen först kikar ut lite, sedan sträcker sig lite mera och kikar åt olika håll. Förmodligen för att den ska kolla in världen lite. Och sedan hur den ger sig iväg. Bilderna blev inte så bra, jag hann inte göra om inställningarna, men man får ta dem för vad de är. Men de visar i alla fall en liten modig batting som kastar sig ut i en blöt, kall och farlig värld. Även om mamma, pappa och syskonen sitter där och bara väntar.
Lämna ett svar