Kompisar

Det här är en suddig bild på min koltrast.

Nu är jag inte alldeles säker på att han är medveten om att han är MIN koltrast, men så är det i alla fall. Varje morgon när jag stiger upp sitter han vid fågelbordet och väntar. Han vet nämligen att förr eller senare kommer jag att kasta ut ett äpple. Han blir lite rädd varje gång jag gör det, och han flyger undan, men han är alltid snart tillbaka och mumsar då i sig sitt äpple. Efter en stund brukar det komma ytterligare en koltrast som får ta över när den första är klar.

Jag har en skata också. Förut hade jag två, men nu är det bara en, för honan dog i somras. Fast ibland kommer det ändå två. Jag vet inte om det är en av ungarna som hänger kvar, eller om han har hittat sig en ny fru. Jag hoppas lite på det senare.

Dessvärre finns det också två rådjur. De räknar jag dock inte som mina. De tillhör hela kvarteret. Jag tycker INTE om dem. De käkar upp hela min trädgård. Förmodar att de käkar upp grannarnas också. Mitt i stan! Och de är här nästan varje dag. Snart blir det två meter staket runt trädgården. Alternativet är att sluta ha rabatter och rosor och bara köra gräsmatta. Vi får se hur det slutar.

Men just nu matar jag i alla fall min koltrast.