Det bidde sjärnor

Vi har en liten förstuga – eller farstu som det heter på modernt vis. Den har jag haft ögonen på sedan vi flyttade in. Dels var det målade golvet väldigt slitet. Och OK – det såg lite charmigt ut på sitt sätt, men det är inte så praktiskt att göra rent. Dels var det vitt, bara vitt. Jag VET att man ska tycka om vita väggar och att det är stilrent och hela konkarongen. Men jag gör inte det. Gillar vitt alltså. Och inte fasiken är jag speciellt stilren av mig heller. Så jag har längtat efter lite färg i den där farstun.

Nu har jag jobbat med den i ett par dagar. Först använde jag den gråa golvfärgen vi hade hemma – som jag målade i lilla huset med – och målade om golvet. Spacklade först igen lite hål i golvet och körde sedan två lager golvfärg. Resultat – fräscht och lättstädat golv.

Därefter så strök jag väggarna med en härlig blå färg. Resultat – vita väggar borta, färg in. Men sedan kunde jag inte hålla mig riktigt. Det här är en liten farstu där vi skall hänga kläder -när vi fått upp krokar – och ha skor – när vi har köpt en skohylla. Det kommer inte att hänga tavlor i det här utrymmet. Så jag fick för mig att det behövdes lite mönster. Satte mig och funderade lite, ritade litade och skar sedan ut en stjärna. Vit färg hade jag i källaren så det vara bara att hämta. Sagt och gjort. Igår kväll vid elvatiden satt jag och gjorde schabloner på väggen. Funderade sedan på om det blev lite mycket – men i morse när jag gick upp och tittade på det så tyckte jag fortfarande att det var fint. Det är ett litet utrymme så det fungerar med skarpa färger och roliga mönster.

Så det bidde stjärnor