Jag har lite problem med vädret just nu. Eller inte egentligen, jag har inte något emot vädret i sig – så mycket i alla fall – men det ställer till saker.
Just nu känns det som vår ute. Och jag vet ju förnuftsmässigt att det inte är vår. Att det mycket troligt kommer att komma både snö och kyla vad det lider. Verkar bli senare och senare för varje vinter.
Ändå reagerar jag som om det verkligen vore vår. Jag börjar längta. Efter grönt och efter fågelsång. Jag har konstaterat att jag är som fåglarna eller växterna. Så fort det varit en köldknäpp och det kommer en omgång värme så börjar de inbilla sig att det är vår och det kommer lite knoppar och lite galen fågelsång. Precis sådan är jag. Det har varit en liten köldknäpp och nu är det varmt. Och jag börjar fundera lite på det där med vinterjacka eller inte vinterjacka. Och dett TROTS att jag om och om igen talar om för mig själv att det inte är någon idé att fundera på sådant.
Emellanåt är jag rätt dum.
Lämna ett svar