Värsta tiden

Det märks tydligt att min värsta årstid är på gång att börja. Man pratar om höst och vår depressioner. Men jag känner av vintern. Jag avskyr vintern. Vår, sommar och höst gillar jag alla tre. Men vintern hoppade jag gärna över. Och det har inte minsta betydelse om det är snö eller inte snö. Även om jag föredrar att det inte är snö, för då kan jag åtminstone försöka låtsas att det inte är vinter. Vintern är en enda lång jobbig väntan. Hösten är fin och man kan plocka svamp och bär. Våren är ljuvlig – det tycker väl alla. Vinterna är bara en transportsträcka. En alldeles för lång sådan. Jag inbillar mig varje år att jag skall försöka aktivera mig på något sätt för att glömma bort att det är vinter, men det blir likadant varje år. Det vill säga ingenting. Bara väntan. Det är inget kul att promenera för det är bäckmörkt när man kommer hem. I år skulle man förmodligen kunna plocka svamp, åtminstone än så länge, men de blir ofta lite smaklösa och vattniga när det är så mörkt ute. Och i år skulle jag förmodligen till och med kunna hitta lite vårblommor, men jag vet ju att det förmodligen kommer kyla framöver, alldeles för sent, så därför så kan jag inte glädja mig åt de där blommorna. Och mörkt är det lik förbaskat. Jag brukar läsa bloggar från svenskar som bor utomlands. Italien, Spanien, Austrialien och jag kan bara säga att jag är grymt avundsjuk. Önskar att jag hade emigrerat en gång i tiden. Tyvärr har jag inte något bra yrke för att emigrera. Har ett väldigt svenskt yrke. Varför valde jag inte utbildning efter möjlighet att emigrera?
Dumt.
Jäkla vinter.