Favorit i repris

Okidoki. En vecka innan vi går på semester så har vi då bestämt oss för vad vi skall göra. Och det blir vandring i Östterrike igen. Som vi gjorde förra året. Fast en annan dal. Åtminstone första veckan. För en gångs skull har vi tänkt oss att ha en vecka obokad och fixa det därnere. Oerhört vågat för att vara oss. Vi får väl se om det passar oss.

Men det känns bra – det var himla trevligt förra året. Och jag längtar redan efter de goda mackorna vi åt när vi vandrade. Grovt rågbröd med ost. De hade så bra färdigskivat bröd där och färdigskivad ost. Och det bästa av allt var att de var lika stora! Undrar om det var planerat? Och inte har jag jobbat med tyskan än heller. Som jag sa att jag skulle förra året när jag kom tillbaka från resan. Så nu säger jag inget om det. VI försöker ta oss fram med den lilla skoltyska som finns kvar i skallen. Fast i år vet vi att en Verlängter är en kopp kaffe. Det visste vi inte förra året. Så något nytt ramlar det in med jämna mellanrum.

Hoppas att vi får åtminstone nästan lika bra väder som förra året då vi hade himla tur med vädret. Vi var där i två veckor och det var bara två dagar tror jag som det var dåligt väder. Kanske tre, men inte mer än så.

Men det är lustigt – det jag tänker på först när jag skall åka någonstans är olika maträtter. Så det är bara att konstatera att maten är viktig för mig när man är ute och reser. Österrike är väl inget gourmetland, men de har en del trevliga saker. Rågbrödet som sagt. Och så hittade vi en himla god korv förra året. Tror den hette St Johannes. Något med St var det i alla fall. Och väldans god, den skall vi äta igen nu. Och kantareller har de där så här års. Det skall det också bli. Och lite annat smått och gott. Och vackra vyer lär vi få igen utan tvekan.

Det här blir jättebra!