Nyklippt

Idag har jag varit hos frissan. Jag har gått hos samma frissa i flera år. Mest av bekvämlighet tror jag. Jag vet inte om hon är extra bra eller ens om hon är bra. Jag är nöjd, hon klipper mig så att det duger och jag kommer bra överens med henne. Hon har minne som en häst och kommer alltid ihåg vad vi pratade om sist jag var där. Fantastiskt. Det gör nämligen sällan jag – jag brukar komma på det när hon nämner det.
Hon pratar otroligt mycket min frissa, om allt. Jag vet det mesta om hennes privatliv. Frisörer behöver troligen sällan samtalsterapi. Vi – deras kunder – tar nog hand om de delarna. Samtidigt så måste de vara medvetna om att vi är ganska många som vet hur de lever. Åtminstone de som pratar så mycket. Jag vet att hennes man varit med om en olycka. Jag vet att hon inte känner sig så intresserad av att skaffa barn. Jag vet när de gifte sig. Jag har till och med sett bröllopsfotona. Jag vet var hon handlar kläder. Jag vet att de inte har någon lägenhet längre utan bor i sin sommarstuga och sparar pengar istället. Vet dock inte vad de har tänkt spara till. Hm – där har jag faktiskt missat något.
Jag får nästan alltid vänta på min tur. Fast å andra sidan gör det mig inte så mycket. Jag får alltid rabatt. Idag skulle klippningen kostat 380 kr, men jag behövde bara betala 300 kr. Kanske är det för att jag är stammis som jag får rabatt, jag vet inte, men jag får det i alla fall alltid. Och jag klagar inte. Det är lite lustigt egentligen. Jag är väldigt noga med tider, och kan bli sur om folk inte håller tiden, men när jag kommer in där på salongen så blir jag också lite låt-gåig. Jag tar lite blanka magasin, de brukar ha Elle och Damernas och Residens, och bläddrar lite. Och så brukar jag kolla i hårtidningarna och se en massa frisyrer jag skulle velat ha om jag hade haft lite annorlunda hår  (dvs. inte hår med självfall som faller åt alla håll utom dit jag vill). Och vänta den där kvarten eller de där tjugo minuterna som jag alltid får vänta. Och sedan när det blir min tur så ber hon alltid om ursäkt och jag säger alltid att det inte gör något. Det lustiga är att jag faktiskt menar det! Undrar vad de har i luften där på salongen egentligen.
Den här gången så har jag låtit luggen vara lite längre, skall se om jag orkar låta den växa lite längre. Så lång att den kanske går att fästa bakom örat. Vi får se.
Men nu är jag i alla fall nyklippt. Och vet allt om frissans makes födelsedag som inträder i oktober. Och att hon köpt en resa som hon skall överraska honom med. Så det så.