Dagens funderingar m.m.
Väcks av en skrällande klockradio 05.40 vilket för mig är mitt i natten. Kanske därför jag senare under dagen märker att jag har blåa strumpor till de svarta byxorna och inte svarta strumpor som jag trodde i morse. Märk dessutom att det är strumpor i två olika blåa nyanser. Ljusare på vänster fot och mörkare på höger.
På vägen till stationen ser jag en pizzakartong och en påse med en vinflaska som ligger i kanten av gatan. Tänker först lite ilsket att folk är lata, bara slänger saker hur som helst. När jag tittar lite närmare ser jag att vinflaskan är full och oöppnad och att hela pizzan ligger i kartongen. Då kan jag inte låta bli att fundera över vad som kan ligga bakom det. En olycka? Kärlekstrubbel? Det kommer jag aldrig att få veta.
På tåget slås jag återigen av SJ’s fantastiska sätt att placera resenärer. Jag åkte 1:a klass och vi är väldigt få personer i vagnen. Något vi dessutom är hela vägen till Stockholm. Ändå envisas SJ med att tränga ihop människor som inte känner varandra. Och alla är vi så snälla och säger inget fastän resten av vagnen är i princip tom.
Får hörlurar och halvslumrar till den klassiska ”kanalen”. På vägen upp hör jag samma musik åtminstone tre gånger. Är det verkligen för mycket begärt att de skulle kunna ha olika musik under en hel resa? De vet ju faktiskt precis från början hur lång tid resan kommer att ta.
Käkade lunch på ”Muren” på Västerlånggatan. Fräsch mat! Fick äntligen den där kanelbullen jag längtat efter i över en vecka nu. Och jag fick den sista!! Var där förra måndagen också, men då var kanelbullarna slut. Hade en person före mig i kön idag och det fanns bara en bulle kvar. Var säker på att hon skulle ta den, men det gjorde hon alltså inte utan jag fick den! Jippi!
Gick in på Pocketshop och köpte fem böcker. Visserligen handlar jag inte lika ofta på Pocketshop nu när man på Bokia får fyra böcker till priset av tre. Men det är ändå en grym tillfredsställelse att gå därifrån med en påse böcker. Som en skatt man har kvar att upptäcka.
Läser tidningen Kupé. Finns en artikel om Lena Philipsson. Under kuriosa står det: ”En ny undersökning, utförd av researrangören Apollo visar att svenska män helst skulle se Lena Philipsson som sitt resesällskap.”. Bara en stilla undran. Varför gör man sådana undersökningar? Och är det bara jag som tänker tanken: ”Skriv nåt mer som jag skiter i”.
Också i Kupé. Där finns en artikel om barn som växt upp eller påstas ha växt upp bland djur. Som illustration finns bland annat framsidan på en gammal Tarzanbok. Kunde snabbt konstatera en sak. Han var välhängd den gamle Tarzan! Eller vad säger ni?
Slut på en vanlig, ganska händelselös dag i tjänsten.
Lämna ett svar