Asta

Asta

Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här. Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror. Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus. Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan. I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång. Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen
  • Gick med: 14 september 2014
  • Artiklar: 3404
  • Kommentarer: 875

Blomsterkaktus

Har en kaktus som helt enkelt heter blomsterkaktus. Som jag fått av mina "extraföräldrar" jag bodde hos under en period när jag veckopendlade. Puss på dem!

Fick i alla fall ett skott en gång. Under några år så bara växte kaktusen, men det hände inte mycket. Sedan ett år började den blomma. Bara med några blommor första gången, men sedan har den belönat mig mycket rikligare. Blommar två-tre gånger om året och blommar just nu. Här är en bild.

Blomsterkaktus 050603

Visst är den vacker!!! Fler bilder finns i fotodagboken under Bilden. Fler bilder lär även dyka upp här. Väntar på att få en bild där jag kan ta hela kaktusen med massor av blommor. Vi får väl se om den lyckas blomma med så många på en gång.

Fortfarande ont

Har fortfarande ont i min höft. Men det börjar bli bättre. Inatt så har jag sovit hela natten, till skillnad från natten igår. Jag vaknade någon gång i natt och behövde gå på toa. Glömde höften och vräkte mig upp ur sängen som vanligt. Eller inledde vräkandet. AO AO AO. Den fanns där!
Stannar hemma från jobbet idag också. Får ta ut ett par semesterdagar. Sambon och jag skall till Göteborg i helgen och jag vill INTE riskera detta. Det får bli lite lugnare än vi tänkt oss ändå. Tyvärr är väl inte väderleken så mild mot oss. Så här ser helgens prognos ut:

Väder 050603

Dvs regn, regn och åter regn. Tänker ta regnjackan med mig. Och något Liseberg lär det inte bli. hade det nog i och för sig inte blivit annars heller,  men nu kan man i alla fall skylla på min höft och på vädret.
Man åker ju ofta iväg bara för att komma bort lite. Det är inte alltid så noga vad man gör. Man vill käka gott, ta sig ett glas öl eller vin och bara finnas till. Fik lär det väl också finnas. Det blir inte så mycket promenerande när det regnar, men med tanke på min höft kunde vi ändå inte promenera så supermycket.
Konstigt bara hur min kropp alltid skall reagera så mycket varje gång jag kör igång med träning. Det är inte mycket den tål uppenbarligen. Men jag SKA ändå komma igång med träning. Kroppsliga protester eller inte. Kommer väl bara att ta lite tid, och jag får kanske ändra i planeringen och vänta med löpningen lite. Får se om jag kommer på något annat att roa mig med. Eller roa och roa. Jag tillhör de människor som inte tycker om att träna. Och det kvittar hur mycket i form jag är. Jag tycker inte det blir roligare att träna när jag hållit på ett tag heller. Det blir bara lättare. Det är därför det är så himla svårt att hålla igång det där med träning. Det är ju så TRÅKIGT!! Alla alternativa saker är roligare att göra. Därför ramlar jag alltid ur träningsvanorna. Jag kan köra tre-fyra gånger i veckan  under ett år och sedan kan jag lägga av direkt. Utan att sakna det ett dugg. Var är det där träningssuget som jag läst om? Att träningen skall bli som ett knark som man inte kan vara utan?? Pytt heller - sa någon till mig att du behöver inte träna mer i hela ditt liv skulle jag bara bli glad.
Det FINNS i och för sig träningssorter jag gillar.

Tex älskar jag att simma. Men jag HATAR att simma i de där simhallarna. Först skall man trängas i ett duschrum. Varför är det alltid mammorna som tar barnen med sig??? Och eftersom det alltid är mammorna som tar barnen med sig, varför har man inte gjort FLER duschar i damernas omklädningsrum.
När man väl har tagit sig igenom första duschningen och tar sig till bassängen kan man vara säker på att träffa på minst ett kompispar. Ni vet, de där som simmar i bredd i bassängen och pratar. I vårat badhus så brukar motionssimmandet få hållas i en viss del av bassängen och man måste simma i en cirkel. Vilket innebär att om man skall simma förbi det där kompisparet kommer man ALLTID in på mötande bana. Och till och med jag, som ändå är en långsam simmare, måste ju simma förbi kompisparet. Eftersom de pratar hela tiden så simmar de nämligen extremt långsamt. Fast ibland brukar jag bli förbannad. Då simmar jag mittemellan dem och tvingar en av dem ut i mötande bana. Skiter sådana människor helt i andra? De vill simma i bredd och prata då gör de så. Att de förstör för ALLA ANDRA som vill simma det skiter de totalt i. Vad är det för egoistiskt samhälle vi lever i. Och tyvärr är det alltid kvinnor. Jag har aldrig sett manliga kompispar. Inget smickrande för vårt kön det inte.
Önskar jag hade en egen bassäng.
Nej, nu skall funder på om jag packat allting jag behöver till Göteborg.

ONT igen.

Alltså nu börjar jag undra vad jag håller på med. Häromveckan hade jag ont i en muskel på ryggen så att det var riktigt grymt. Sedan fick jag benhinneinflammation. Och igår kväll fick jag ont i höften. Hade nog haft…

Igår var det party

Igår hade vi fest på jobbet. Något som jag inte sett fram emot ett dugg. Men det var jättetrevligt! Kanske just därför. För att jag inte sett fram emot det alltså. Men det blir ingen träning idag - blev lite för mycket alkohol igår för det. Å andra sidan dansade jag en del igår så vi kan väl säga att det var träningen.

 

Men kan ni fatta vad jag lyckades med? Vid matbordet så tappade jag ett örhänge. Rakt ner i urringningen! Hur lyckas man med det? Hur stor chans kan det vara att örhänget skall ramla ner där, när det är så mycket plats runt om. Nåja, det fick ligga där tills jag kunde gå på toa för jag hade ingen lust att börja rota i BH'n vid matbordet.

 

Jag vill ha en sån här:

imageDet är en mp3-spelare och jag har förälskat mig i den här modellen. Och den rosa varianten (finns även andra färger). Jag vill inte köpa en Ipod. Jag är lite anti Ipod bara för att folk som har Mac och Ipod blir så löjligt fanatiska. Herregud det är ju bara en pryl! Jag har svårt att förstå fanatism i prylar och märken. Men jag har i alla fall fastnat för den här rosa färgen. Det som stoppat mig är dels priset och dels att jag faktiskt har en MD-spelare. I söndags på gymmet upptäckte jag dock (igen) varför den är jobbig. Mitt i träningen så tog skivan slut! Mitt i boken. Och jag har ingen extraskiva med mig när jag tränar för det tar ju liksom plats. MD-spelaren är ju inte så pyttig den heller. Men den funkar! Jag har så svårt för att byta ut prylar när de fortfarande fungerar. Men på en sån där liten mp3-spelare kan jag lägga in flera böcker PLUS hela vår skivsamling om jag vill. Vad har egentligen hänt med utrymme på datorer. En sån där liten manick rymmer 20 Gb, mer än jag kan fixa att fylla. Nu kommer det sådana med 40 eller 60 Gb. Vad skall man ha på dem? Visst vissa av dem kan man ha filmer i, men jag är inte intresserad av att titta på film på en pluttig liten skärm. Jag är väl lite dum antagligen. Men en rosa mp3-spelare skulle jag vilja ha. Vi får se vad som händer. Håller lite koll på marknaden och hoppas på att priset skall gå ner.

 

Idag har jag en ledig dag. Praktiskt efter festen. Fast det är inte därför jag är ledig. Onsdagar är min lediga dag.

Inte riktigt tillfreds

I lördags sken solen. Fast det var kallt ute ändå. Åtminstone här. Vi hade diskuterat att vi skulle ut och gå. Efter en stund visade det sig att sambon hade tanken att vi skulle ut och gå en långpromenad och jag hade tanken att vi skulle gå lite på stan. När jag började tänka efter så sa jag:

"Eller jag vet inte. Jag vet att vi bör ut och gå, men jag vet egentligen inte vad jag vill för jag känner mig..."

och så kunde jag inte riktigt få till hur det var jag kände mig. Då sa sambon:

"Känner du dig inte riktigt tillfreds?"

Och det var precis så jag kände mig. Jag kände mig inte riktigt tillfreds. Så känner jag mig fortfarande. Jag vet att jag borde ta tag i mig själv lite och se till att bli tillfreds, men det är inte alltid så lätt. Målet är lätt att rita upp, men inte vägen dit. Ungefär som den här bilden.

image

Som chef vill man så gärna att ens anställda skall trivas och må bra. Men det är inte alltid man kan fixa till det. Ibland för att omständigheterna inte tillåter det. Ibland för att man kanske saknar någon förmåga själv och ibland, faktiskt, för att den anställde bestämt sig för att inte trivas.

Så kan det ju vara med mig själv också. Jag vill så gärna vara tillfreds, men jag vet inte riktigt hur jag skall åstadkomma det. Varför är jag inte tillfreds? Beror det på omständigheterna, beror det på att jag saknar någon förmåga eller beror det på att jag inte vill vara tillfreds?

Jobbigt är det i alla fall.

PS. det blev en promenad på stan...