Asta

Asta

Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här. Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror. Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus. Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan. I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång. Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen

Gröna fingrar

Först och främst – se vad vi har i trädgården!   Det är lika härligt varje år när vårlökarna börjar titta upp. Det är bara några små ynkliga snödroppar som kommit så här långt, men det räcker för att börja…

Måla tak

är inte roligt. Vi har turats om här  veckan och kört några brädor var varje kväll. Ikväll ska vi väl ha täckt taket en första gång. Det tar sin tid eftersom vi måste måla med pensel och då vi kör…

Köksrenovering – igen :)

En liten bild som visar att det i vart fall händer någonting. Längst upp till vänster vägg efter att vi slängt ut gammal inredning. Längst upp till höger ser man väggen när stommarna håller på att sättas upp. Längst ner har vi…

Lustiga laster

Vi har väl alla våra små lustiga laster. För våra närmaste är de väl knappast hemliga, men de kan vara så för andra. Jag har två lite lustiga laster som jag ägnar mig åt när det är möjligt. Den ena…