Asta

Asta

Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här. Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror. Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus. Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan. I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång. Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen

Mina sådder

I vårt blåa rum – som just nu inte har något element – har jag sått en massa fröer. De har till och med extra belysning. Nu blev ni allt lite imponerade va? Jag är själv lite imponerad. Jag som…

Snygga lökar

Idag fick jag en blomma. Eller något som nästan är en blomma. Jag fick en lite fröställning – eller ska vi kalla det en lökställning – från en arbetskamrat. Jättespännande! Jag har ju bott ett tag ppå Gotland. Där finns…

Vår i luften

Idag har jag äntligen målat fönstret i köket en första gång. Hade tänkt att jag skulle måla det två gånger idag, men färgen ville ha 16 timmar på sig innan man stryker en andra gång. Bara att vänta således. Istället…

Men hallå!

Idag vräker snön ner. Vräker! Jag vet att de sa på vädret igår att den skulle göra det, men på något sätt så förträngde min hjärna det och inbillade sig att det inte skulle göra det. Och tänk, i måndags…