Asta

Asta

Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här. Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror. Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus. Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan. I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång. Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen

Lite för mycket drama

Den här veckan har hitintills innehållit lite mer drama än vad jag egentligen orkar med. Jag hoppas verkligen det är över nu. För det räcker faktiskt. Ska vi ta det dag för dag? Tisdag: OK – kanske inte superdrama, men i…

Snacka om aprilväder

Igår var det den 2 april. Det var min systers födelsedag. En gång när hon fyllde jämnt så gömde hon sig hos oss för att slippa uppvaktning. Det året var det 25 grader varmt den 2 april. Vi var ute…

Vilken vårdag

Idag har det varit  sol och blå himmel och en helt underbart vacker vårdag. Hundarna och jag gick till vårt nya naturreservat vi har här i närheten. Det är härligt att bo relativt centralt i en stad, men ändå ha…

Att fylla elva år

Det är sant, idag fyller Iggy elva år. Inte för han bryr sig så mycket. Visst han fick massor med tonfisk i maten och lite vid sidan av (han älskar tonfisk) och en massa grattisar. Fast jag tror inte han…

Vi tog oss till mossen

Det börjar verkligen kännas som vår ute. Inte för att det är jättevarmt eller så, men luften är annorlunda, det går inte att förklara på något annat sätt. I skogen känns det grönare och blåbärsrisen börjar bli lite tjockare, så…