Asta

Asta

Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här. Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror. Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus. Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan. I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång. Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen

Flera äppelgäster

Det är inte bara fåglar som ger sig på våra äpplen. Ibland är rådjuren där. Ser jag dem i tid brukar jag jaga bort dem. Vi försöker alltild jaga bort dem så fort vi ser dem. De går runt här…

Kallt!

Fy fabian vad det är kallt! Jag köpte mig en ny kappa häromsistens. Det var faktiskt inte något jag hade tänkt att göra i år, men min gamla är helt enkelt inte tillräckligt varm. Och det tar mig en halvtimme…

8 dagar till

Maken och jag ska ta långledigt i jul. Två veckor! Hoppas att det kommer att hjälpa oss ladda våra batterier lite så att vi fixar våren. Hela våren och sommaren 2010 gick åt till att ta hand om mamma. Först…

Passivitet

Som märkes så hänkder det inte mycket här. Jag matar mina fåglar och så tycker jag synd om mig själv för att det är vinter. Jag stickar en del för att få fram varma saker att ha på mig när…

Kompisar

Det här är en suddig bild på min koltrast. Nu är jag inte alldeles säker på att han är medveten om att han är MIN koltrast, men så är det i alla fall. Varje morgon när jag stiger upp sitter…